Den gudomliga makten
Det är många som lämnar Svenska Kyrkan, färre kyrkor byggs och de som uppförs är mindre dominerande i stadsbilden. Tro och gudomlig makt håller sakta på att förändras.
Inlagt 2013-04-20 09:16 |
Läst 1270 ggr. |
Permalink
Det är många som lämnar Svenska Kyrkan, färre kyrkor byggs och de som uppförs är mindre dominerande i stadsbilden. Tro och gudomlig makt håller sakta på att förändras.


Vad det gäller den kristna religionen blir Sverige mer och mer sekulariserat. Det är nu länge sedan kyrkan skildes från staten. Dess märkligare är det att man tillåts breda ut sig i den offentliga ljudmiljön med den massiva och för de närboende störande klockringningen. Jag inser att det är en gammal tradition som det är svårt att göra någonting åt, och man får vara glad att det bara är ett "neutralt" ljud - inget verbalt budskap som på andra håll.
Man kan ju föreställa sig att prästen hade tillstånd att stå uppe i kyrktornet och via en högtalare skandera sentenser ur bibeln - något sådant skulle nog aldrig accepteras. Ändå är det just vad som sker i Fitja i dag. En kontaminering av den offentliga miljön med verbala ideologiska budskap. Alla i närheten tvingas höra på. Sverige ett sekulariserat land - ja man kan ju undra?
Tack Peter, även vad gäller klockringning så har det minskat i omfattning, vilket väl många uppskattar.
Jag är själv av den åsikten att tro är personlig och måste respekteras.
Det håller jag gärna med om - så länge religionen håller sig på det personliga planet. Det jag har svårt med är uttrumpetande ideologiska system och korsfararmentalitet. Det brukar alltid gå illa i slutändan, eftersom det bygger på en av fascismens grundprinciper: " Vi vet precis hur alla andra skall leva - och om dom inte inser det, så har vi nog medel att få dem därtill!"
Mycket blod har runnit genom historien på grund av den inställningen - och fortsätter att rinna än i dag.
Religioner är även aggressivt framförda ideologiska system, som kan och bör kritiseras i en fri och sekulariserad stat.
Har man känsla för toner och musik, så störs man inte av klockringning.
Har man känsla för förtryck, likriktning, rasism och människoförakt, så störs man inte av nazisterna.
Nu får Du ju skärpa Dig, Peter! En fullständig absurd kommentar!
Jag pratade bara om klockringning som jag tycker är vacker, t ex inför bröllop, dop, begravning och gudstjänst!
Avsikten med min drastiska exemplifiering var att påpeka att om man har "känsla för" någonting så är det en personlig preferens, inte en allmängiltig omständighet. Klockringning i den offentliga miljön måste bedömas efter allmängiltiga kriterier. Sådana allmänna kriterier är vad jag har diskuterat, inte någons personliga preferenser. Därför tog jag mig friheten att påpeka att personlig smak, se det är något annat det.
Sedan måste jag nog säga att uttryck som: "Nu får du ju skärpa dig" tillhör sandlådestadiet i skriftlig framställning.
Extrema åsikter är aldrig bra oavsett om det gäller religion eller politik, humanism och tolerans bör alltid gå först.
Vi är nog helt överens Stefan. Det jag, kanske lite väl mångordigt ville få fram, är att tro är personlig och måste respekteras bara så länge den inte går ut över andra eller skadar andra. Om den gör det, vilket är nog så vanligt, blir bedömningsgrunden som vilken politisk åsikt som helst - det vill säga helt öppen för kritik.
Trevlig helg!
Tack Wolfgang. Jag ville markera strävan upp mot himlen och behöll perspektivet, så det fanns en baktanke.
Jag förstår!
Ha en fin helg Stefan!
Tack Heléne, det värmer.
Tack Dan, naket och enkelt.
Den första bilden lämnade jag helt utan efterbehandling, jag ville ha den så fär att förtydliga drömmen om härligheten, den andra bilden rätade jag upp, lite grann för att markera skillnaden.