Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
Den andra dagen med 28-an
28-an sitter kvar sedan igår, så det fick bli objektivet för dagen.
Kanske inte mycket till variation, men idag promenerade jag från Strandvägen, ut på Djurgården, förbi Gröna Lund, ut till Beckholmen och sedan tillbaka.
Jag kunde inte låta bli att ta en bild på Ångbåtsbryggan som jag ritade förra året.
Publicerad 2014-06-07 14:34 |
Läst 1069 ggr






Hälsningar Lena
Tack Lena, Det är absolut en speciell känsla när man ser sina färdiga projekt.
Vissa byggnader passerar man ofta, i början av 2000-talet gjorde jag den nya avgångsterminalen på Arlanda, varje gång som jag passerar den så kan jag inte låta bli att titta på detaljerna.
Det som är kul med mitt jobb är att man påverkar miljön för så otroligt många människor och då är resultatet viktigt.
Ångbåtsbryggan på bilden ovan är ett av mina minsta projekt, men det var däremot riktigt kul, men jag är faktiskt den enda i familjen som inte har ätit där.
//Mvh Simon
Tack Simon, ja visst är Stockholms strandlinjer fantastiska, staden är så vacker och jag tycker den gör sig allra bäst i morgonljus.
Tack Peter, jag tycker att den fungerar bra, men jag är också van med brännvidden.
Jag håller även med dig om 50-an, den kommer ständigt tillbaka, jag har två 50 mm objektiv, en snabb automatisk och en manuell 50 f/1,2 som är min favorit.
Förstår, jag har en gammal 28:a till min F2... Och den är min "premiär", när jag var 15... :) Sedan blev det 85 och 200... Men jag måste säga att 50... är det verkligt mångsidiga för mig... Ha det gott! //P
Tack Wolfgang, 28-an fungerar utmärkt. Framför allt så är vikten är en fördel, 325 gr jämfört med 900 gr för mitt 28-70 och 600 gr för mitt 20-35, dessutom är det ljuskänsligare.
Visst är det kul att fotografera det som man själv har skapat och detta projekt är i all litenhet unikt, jag har aldrig förr byggt någonting flytande och dessutom på en rysk stridsvagnspråm, det var ett kul projekt.
Normalt arbetar jag med stora projekt men projekt som detta är små pärlor i livet, hög svårighetsgrad och spännande att få till en klassiskt marin miljö på en rysk stridsvagnspråm.