Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Innan solnedgången

När ljuset och färgerna är som idag tar Frejas och mina promenader extra lång tid eftersom jag måste stanna och fotografera.
Ha en fortsatt fin vecka.

Publicerad 2024-10-23 01:04 | Läst 368 ggr
Wolfgang Gerlach 2024-10-23 11:02
Stämningsfulla bilder! Fin hund! Min son har en likadan fast den är slät i pälsen. Förra året gick han och hustrun, med tält och hund,de 11 milen från Abisko till Nikkaluokta. Nokko, som hunden heter, travade på duktigt med sina korta ben och var intresserad av alla lämlar. Över hängbroar och i blockterräng fick han dock bäras för att skydda hans korta ben. På hotell i Kiruna sov han i 2 dygn och ville knappt gå ut för att kissa :-) Mvh Wolfgang
Svar från Turbo56 2024-10-23 14:12

Tack Wolfgang, jag fastnade framför allt för den dramatiska molnhimlen med det lilla hålet där blå himmel skymtar igenom.
Freja kan gå hur långt som helst, hon blir aldrig trött.
På sommaren brukar hon varje morgon dra mig runt vår 12 km långa joggingrunda, det går säkert fortare med henne som draghjälp.
Vandringen från Abisko till Nikkaluokta kan vara fantastiskt vacker. När jag var barn besökte jag tillsammans med mina föräldrar Enok Sarri på hans gård i Nikkaluokta, det var en speciell plats och han var en speciell person.
Ha en fortsatt fin onsdag.
Lena Holm 2024-10-23 21:53
Jag förstår att det tar extra lång tid när naturen bjuder på så fina vyer och sådant ljus. Det tycker säkert Freja säkert bara är mysigt. FInt porträtt på första bilden.
Hälsningar Lena
Svar från Turbo56 2024-10-23 22:45

Tack Lena, jag tror att vi båda uppskattar mikrostopp då och då, Freja nosar och jag tar bilder.
Ha en fin kväll.