Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Valborg

Tunna höga moln seglar över himlen, doften av hav blandas med vårens första blommor. Vi går som vanligt längs strandpromenaden, njutandes av stillheten och skönheten.

Nedanför Apelsinvillan vid Kottlasjöns strand doftar det av en nytjärad eka, en påminnelse om gamla tider och traditioner.

Det är ännu en underbar dag i livet, en dag att uppskatta och minnas.

Valborg är en gammal högtid, en dag då vi välkomnar våren med öppna armar. Valborgsmässoafton har firats i Sverige och Finland sedan medeltiden, den har sitt ursprung i det katolska firandet av S:t Walpurgis i Tyskland.

Majbrasorna, som tänds över hela landet, är numer främst ett sätt att välkomna den efterlängtade våren, eldarnas flammor symboliserar ljuset och värmen som återvänder efter en lång och kall vinter.

Njut av dagen, av naturens skönhet och gemenskapens värme.

Valborg är en tid för att fira livet.