Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
En natt för magi
Midsommarnatten bär på något mystiskt, nästan overkligt.
Det sägs att blommor plockade på midsommarafton har kraft att skänka drömmar om framtida kärlek och lycka.
Sjöns spegelblanka yta kan avslöja hemligheter, och skogens susande löv verkar viska uråldriga sagor.
Det är en natt då gränsen mellan det verkliga och det magiska tycks suddas ut, då vi låter oss svepas med av naturens magi.
Midsommar är också en tid för samvaro, bord fylls med sill, årets första potatis, jordgubbar och snapsvisor, medan skratt och samtal blandas med fåglarnas sång.
Vi samlas för att fira det enkla och det storslagna – livet självt.
Traditionerna binder oss samman, som en påminnelse om att vi är en del av något mycket större än oss själva.
Publicerad 2025-06-20 11:23 |
Läst 570 ggr








Hälsningar, Bjarne