Löven faller ett efter ett, som om de ger upp kampen mot vinden.
De virvlar genom luften, tvekar ett ögonblick, innan de lägger sig till vila på marken, ett sista andetag av färg innan allt blir brunt.
Trädens grenar är snart nakna och stilla, som om de minns det som var.
Luften doftar jord och förmultning, men också vila.

I tystnaden mellan grenarna känns något nytt röra sig, inte liv ännu, men löftet om det som kommer.