En ny dag, en stilla början

Tisdag morgon och ljuset lyser lätt över marken, som om dagen ännu tvekar.
Vi stannar upp, andas in det första ljuset och ser hur himlen försiktigt tänds i skiftningar av grått, blått, guld och en aning rosa.
Nattfukten svävar kvar mellan träden, lindar in världen i en viskning, i ett löfte om stillhet som bara oktober kan hålla.

Bjarne 2025-10-29 07:25

Så fint när solen tittar upp över horisonten. Du förmedlar känslan av en skön morgon. Jättesnyggt med de röda löven också. De lyser verkligen upp.
Hälsningar, Bjarne

Svar från Turbo56 2025-10-29 09:25

Tack Bjarne, känslan man får ute i skogen är som hämtat från en scen i en stillsam novell, där varje steg prasslar av förgänglighet.
Hösten har verkligen sin egen poesi.

mojje 2025-10-29 07:59

Fint skrivet ihop med vackra bilder. Ett inlägg som jag gillar.

Svar från Turbo56 2025-10-29 09:27

Tack Morgan, tidigt på morgonen är luften är kall men vänlig, bär doften av fuktig jord och fallna löv, den dova sötman av något som en gång var liv och nu långsamt blir till jord igen.
Jag tycker verkligen om våra tidiga morgonpromenader.

Mats Andersson 2025-10-29 09:48

Poesi i både ord och bilder. Fint fångat. Hälsningar Mats

Svar från Turbo56 2025-10-29 22:50

Tack mats, känslan man får ute i skogen är som hämtat från en scen i en stillsam novell, där varje steg prasslar av förgänglighet.
Hösten har verkligen sin egen poesi.
Ha en fin torsdag.