Mellan två tillstånd

Det är den där skälvande stunden innan världen bestämmer sig.

Mörkret ligger ännu kvar, men det håller inte längre fast.

Det drar efter andan, som om det överväger om det ska stanna eller ge vika.

Himlen är ett töjbart gränsland — en blånad mellanrumston där natten förlorar sin tyngd, men dagen ännu inte har funnit sin röst.

Allt känns svävande, ofärdigt.

*

Om tolv dagar vänder det och dagarna börjar åter bli längre.

Wolfgang 2025-12-10 11:36

Ja, vi befinner oss i den mörkaste tiden på året som Du har fångat mycket bra på bilderna. Jag tänker på Wilhelm Stenhammars musik "Midvinter" som återger stämningen vid denna tid. Mvh Wolfgang

Svar från Turbo56 2025-12-10 16:14

Tack Wolfgang, i detta ömtåliga skikt mellan två tillstånd
är det som om tiden själv tvekar,
håller kvar oss i ett andetag av förväntan.
Det är varken dag eller natt —
utan mörkrets sista viskning innan det löses upp i morgonens första tanke.
*
Midvinter är stor och mäktig, den passar ännu bättre närmare Jul.
Har du lyssnat på "BIS-inspelningen från Göteborgs konserthall?
Stefan.

Bjarne 2025-12-10 16:17

Du är bra på att fånga gränslandet mellan natt och dag och i dessa bilderna också. Efter en stunds övervägande gillar jag första bäst av de två landskapen. Sista är i en klass för sig!
Hälsningar Bjarne

Svar från Turbo56 2025-12-10 22:45

Tack Bjarne.
Det är svårt att fånga känslan, det är som om morgonen bär på minnen av sådant som aldrig riktigt fick blomma ut. Ett stilla ekande i bröstet, en påminnelse om det sköra i tiden och om hur alltings början redan rymmer en aning av sitt slut.

Men mitt i detta ligger också något tröstande: en lågmäld klarhet, som om världen i denna stund visar sig utan att låtsas, utan att försöka. Bara ett gråblått andetag, en vintermorgon som inte vill fånga uppmärksamheten, men ändå gör det, just genom sin stillsamma tyngdlöshet.

Man försöker fånga känslan, men den är som rök eller frost: den löses upp i samma ögonblick som man rör vid den. Kvar blir en ton, en förnimmelse – den sorts tystnad som fortsätter att klinga långt efter att dagen har vaknat.

Det är i alla fall en vacker stund.