Dagen före dagen före Dopperedagen

Gryningen kom med ett löfte den inte riktigt kunde hålla.
Ljuset var mjukt, nästan förlåtande, och himlen låg klar och öppen som om den tänkte stanna så.
En stund trodde vi på det, på solen som snart skulle ta plats, på värmen som bara dröjde bakom horisonten.

Men morgonen ångrade sig snabbt.
Grå moln drog in utan brådska, täta och tysta, och lade sig över dagen som ett lock.
Det vackra ljuset bleknade, himlen slöts, och det som nyss varit möjligt blev istället ett minne.
Ändå var löftet inte helt tomt.

Vi såg solen, om så bara för ett ögonblick.
Vi vet nu att den finns kvar, bakom molnen, bakom tvivlet och att dagarna trots allt, fortsätter att bli längre.

Vibybo 2025-12-22 20:32

Det känns igen, men både morgon och eftermiddag kan det finnas svagt varma färger som finns fläckvis ett tag, de är ett nöje att se på, gör himlen betydligt vackrare. Som det rödaktiga i bild två. I bild 3 tänker jag på ordet längtan, så ser det ut.