Väntan på våren
I söndags var det någonting i luften som nästan påminde om vår.
En försiktig mjukhet, som om kylan inte längre biter utan bara påminner.
Ljuset stannar kvar en aning längre om eftermiddagarna och marken verkar lyssna, redo men ännu stilla.
Det är en föraning, inte ett löfte.
Men vi märker den i små saker, en doft som inte hör vintern till, ett dropp från taken, en fågel som provar sin röst utan att ta i.
Allt detta händer som om det vore en hemlighet, delad bara med den som råkar sakta ner tillräckligt för att märka.
Ändå vet vi bättre.
Kalendern håller oss tillbaka, nätterna är fortfarande kalla och jorden sover vidare.
Våren är nära nog för att anas men för långt borta för att röras vid.
Inlagt 2026-02-24 00:30 |
Läst 121 ggr. |
Permalink






Hälsningar Jörgen
Hälsningar Lena