Våren kommer inte plötsligt.

Efter att ha varit borta en tid, där man firar Mimosa, Citroner och Violer, så hoppas man att våren skulle ha kommit längre här hemma, men så är det inte.

Solen lyser genom de tunna molnen, som genom ett tunt tyg av ljus.

Himlen är blek och mjuk, och ljuset faller över stranden utan skarpa kanter.
Våren smyger sig fram i ljuset som dröjer lite längre över marken, i vinden som inte längre biter utan viskar.

Längs stranden ligger den sista isen kvar, tunn och genomskinlig, som om vintern glömt några skärvor av sig själv.
Solen rör vid dem försiktigt.
Då börjar de lysa, små ädelstenar utspridda mellan stenarna på stranden.
De glittrar i blått och silver, ett sista skimrande minne av kylan.
Snart ska de smälta, rinna tillbaka till vattnet och försvinna, men just nu håller de fast vid ljuset.

Bjarne 2026-03-08 08:53

Härliga bilder allihop. Solen lyser som genom en mattskiva bakom de vackra träden i första bilden. Isbitarna glimmar vackert men deras dagar eller timmar är räknade. Ja, de finns väl inte längre nu.
Hälsningar Bjarne

Svar från Turbo56 2026-03-08 11:11

Tack Bjarne, det är någonting speciellt med isbitarna när de smälter.

Himlen speglar sig i dem med sina blekblå toner, havet kastar in sina djupgröna skiftningar och stenarna runtomkring lånar ut sina jordiga färger.
Allt blandas i isens genomskinliga hjärta, där ljuset vandrar som en rastlös resenär. Det är som om isbitarna, i sin sista stund, vill bära hela landskapet inom sig, himmelens vidder, havets tyngd, stenarnas uråldriga minne.

Och när de slutligen ger efter, droppe för droppe, känns det som att något försvinner som kanske aldrig riktigt var vårt att behålla.

Ett ögonblick av ren klarhet, lika flyktigt som det är fulländat.

Nu njuter vi av söndagens sol.
Ha en fin dag.

pisces 2026-03-08 10:49

bild 3 och 4 på isen är alldeles gudomliga.

Svar från Turbo56 2026-03-08 11:08

Tack Malinka, de sista isbitarna ligger utspridda som glömda juveler på stenarna längs stranden.
De smälter långsamt, men inte utan att först bjuda världen på ett sista skådespel. Varje kant, varje por, varje liten luftbubbla fångar ljuset och bryter det i oväntade riktningar, som om isen ännu en gång vill påminna om sin förmåga att skapa mirakel av det enklaste.
*
Jag kunde inte låta bli att försäka fånga ljuset.

Ha en fin söndag.