Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Förvandlingens tid

Färgerna skiftar nästan omärkligt.

Det bruna drar sig tillbaka och lämnar plats åt gröna nyanser som trevande vecklar ut sig i ljuset.

Isen på Kottlasjön smälter långsamt, som om vattnet minns vägen hem och vill återvända till havet.

Förra årets sista löv hänger kvar ett ögonblick till, tvekar, släpper taget för att ge rum åt det som ska komma.

I trädgårdarna bryter de första blommorna marken, små färgkorn som viskar om det nya.

Små färgfragment som bekräftar det vi redan anat.
Det är äntligen vår.

Publicerad 2026-03-22 10:44 | Läst 207 ggr
Vibybo 2026-03-22 14:33
Lövet i motljus, sånt gillar jag, vackert med fascinerande struktur i bladet. Du har ännu is i stilla vatten, här är allt borta av is och tjäle sen en vecka. Men visst är våren här! och värmer kropp som själ. Din vän funderar på något allvarligt en stund.
Svar från Turbo56 2026-03-23 00:03

Tack Stefan, jag tar ofta bilder i motljus, det är någonting där som lockar mig, och ett torrt löv genomlyst av morgonens första solstrålar kan jag inte motstå.
Isen på Kottlasjön löses sakta upp, i eftermiddag var det öppet vatten 10-20 meter ut i sjön på den solbelysta sidan, isen försvinner antagligen under veckan som kommer.
Frejas tankar var långt borta, det kan ha varit någonting som prasslade eller rörde på sig, hon är alltid på spaning.
God natt och ha en fin vecka.
Lena Holm 2026-03-22 20:49
Den här gången är det Freja som jag fastnar för. Jag tittade på dina bilder förstorade utan text och då blev det stopp där. Hon vet vad det handlar om men ställer ändå upp varje dag på detta "hyss" som hennes ägare envisas med att utföra. Hon poserar naturligt och avslappnat, kanske ger det en liten godbit i belöning...
Hälsningar Lena
Svar från Turbo56 2026-03-22 23:58

Tack Lena, Freja vet att arbete lönar sig och en liten godbit är alltid rätt.
Djur är både lättare och svårare än människor att fotografera, de tar inte koreografi och de ser alltid naturliga ut, många människor har svårt att slappna av inför kameror och börjar posera, vilket sällan är positivt.
God natt och ha en fin vecka.