Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Efter regnet

Luften är mättad av fukt efter nattens regn.
Blommorna lutar sig fram som om de vill berätta vad de hört under natten,
hur vinden rörde sig mellan trädens kronor,
hur regnet slog i takt mot marken,
hur allt nu glimmar i en sorts tyst jubel.

De gula blommorna lyser som små kvarlämnade stjärnor.
Det hjärtformade bladet, det som ser ut som om det andas,
har samlat nattens tyngd i klara droppar.
Rosens rosa kronblad bär regnet som smycken.

Freja och jag vandrar vidare genom en värld som just har tvättats ren och hennes blick, den där stilla, vakna lyser av nyfikenhet inför den dag som väntar.

Publicerad 2026-06-10 16:59 | Läst 219 ggr
pdahlen 2026-06-10 18:49
Det gula lyser verkligen upp särskilt guldregnet. Jo med regndroppar på växterna så har man fotomässigt fått ut något positivt av regnet
Svar från Turbo56 2026-06-16 22:05

Tack Peter, jag har varit bortrest, därför sent svar.

Gult är inte fult som i barnramsan.

De gula blommorna lyser som om natten lämnat kvar några av sina stjärnor åt oss
små, brinnande punkter av ljus som vägrar slockna när dagen kommer.

De står där mellan sten och jord, som om de vet något om uthållighet,
om hur skönhet ibland föds ur det mest osannolika.
Och i deras glöd finns en stilla påminnelse,
att även det som varit mörkt kan lämna efter sig något som fortsätter lysa.

Jag böjer mig närmare
och det känns nästan som att de viskar,
att natten inte bara tar med sig sina drömmar när den går,
den lämnar också gåvor kvar i gryningen,
så att vi ska minnas att ljuset alltid hittar en väg tillbaka.

Nu är det snart Midsommar och ljusets högtid.

Ha en fin vecka.
Lena Holm 2026-06-10 20:35
Den regnvåta kaprifolen är fin. Allt blir friskt och rent efter ett regn som spolar bort damm och frömjöl. Har Freja börjat samla på sej fästingar ännu? Har du i så fall någon känsla för om det är mer eller mindre än normalt?
Hälsningar Lena
Svar från Turbo56 2026-06-16 22:12

Tack Lena, jag ber om ursäkt för sent svar, jag har varit bortrest.

Dropparna ligger kvar på bladen som om natten, innan den drog sig undan, ville lämna någonting att bära med oss, bilder av små ädelstenar av klarhet, slipade av mörker och regn.

De glimmar inte ljust, inte kraftigt, utan med den där stilla självklarheten som bara naturen behärskar.
Varje droppe är ett minne av något som fallit, något som släppt taget
och blivit ännu vackrare i fallet.

Bladen håller dem varsamt, som om de vet att allt är till låns,
ljuset, fukten, tiden.
Och vi står där, Freja och jag och ser hur morgonen långsamt tänder dropparna,
som om världen vill visa att det renade alltid får en chans att glänsa innan det försvinner.

I den glansen finns en stilla sanning,
att det vi släpper inte alltid förloras,
ibland blir det bara lättare att se det som verkligen vill stanna kvar.

Jag önskar dig en fin vecka.
Bjarne 2026-06-11 18:58
Det är en särskild friskhet efter regn. Den kommer fram bra i bilderna. Det finns så mycket fint som blommar. Bara att stanna upp och njuta!
Hälsningar Bjarne
Svar från Turbo56 2026-06-16 22:16

Tack Bjarne.

Morgonen efter regnet känns världen klarare, långsammare, nästan nyfödd.
Friskheten ligger inte bara i dropparna som dröjer,
utan i känslan av att allt har fått börja om.
Regnet har tvättat bort gårdagens tyngd,
lämnat kvar en värld som doftar av möjlighet.

Det är som om naturen viskar,
det som var tungt har runnit av,
det som var slitet har mjuknat
och du får också andas som om allt är nytt.

I den stilla glansen över bladen finns löftet om en dag
som ännu inte kräver något,
bara erbjuder sin rena, svala början.

Snart är det Midsommar och ljusets högtid.

Ja önskar dig en fin vecka.