Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.


Fin bild på Slussen och Stomatolskylten!
Tack
Reklam som invigdes den 22 november 1909, den fyller 113 år på torsdag. Stomatolskylten går tyvärr inte att kulturskydda, vilket många skulle önska. När skylten firade 100 år så ägnades en halv dag på Stockholms stadsmuseum åt den.
Jag åker tidigt för att hinna med så mycket som möjligt innan dagens kaos bryter ut.
Tack Dan
Känslan blir annorlunda och mer rofylld utan bilar och människor, mer tidlös.
Tack Rauni
Klockan är ganska lite, det är bara vid den tiden jag kan göra som jag vill, stanna var som helst och ta bilder utan risk för att bli överkörd, en fin stund.
Mvh
Wolfgang
Tack Wolfgang
Morgonen är verkligen an bra tid för fotografering, jag har en speciell känsla för tiden strax innan solens uppgång, precis när man kan ana att ljuset är på väg men innan det har blivit ljust. Just den stunden när konstbelysningen fortfarande lyser men kontrasterna inte är så skarpa ger en speciell känsla.