Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.





Hälsningar Lena
Tack Lena.
När luften är full av iskristaller så blir effekterna väldigt läckra.
/Hans-Åke
Tack Hans-Åke
Iskristallerna blir som miljoner små kristaller som reflekterar ljuset.
När jag åkte över Lidingöbron på väg till jobbet så såg jag ljuset över Värtahamnen så jag vände i Hjorthagen och åkte tillbaka till Lidingö för att ta några bilder.
Ångan från skorstenen gör sig också mycket bra.
Tack Wolfgang
Effekten av iskristaller i luften blir extra kraftig när havet fortfarande ligger öppet och yttemperaturen är flera grader över noll.
Tack Anne-Sophie
Eftersom jag visste att det skulle bli en kall morgon så hade jag satt väckarklockan på väckning halv fem, detta för att inte missa den förväntade kölddimman.
//Ewa
Tack Ewa
När jag tog bilden på båten tänkte jag att det påminner lite om ett spökskepp som kommer ut ur dimman.
/Torbjörn
Tack Torbjörn
Med luften full av prismor är det svårt att misslyckas.
Tack Heléne
Ljuset var fint i morse.
Hälsn "Bosar"
Tack Conny
Väckning halv fem, i dag var det värt att stiga upp tidigt.