Årets hittills vackraste morgonpromenad

Dagen öppnade sig långsamt, som om den drog ett djupt andetag och viskade - äntligen.
Himlen var klar och blå, en stilla yta där ljuset fick vila.
Solen steg utan brådska och lade sin värme mot kinderna, en mild hand som påminde kroppen om att vara här och nu.

*

Vi önskar er en fin helg.

Inlagt 2026-02-20 16:49 | Läst 123 ggr. | Permalink
Lena Holm 2026-02-20 17:41
Jag kan precis förstå din känsla när jag ser dina bilder. I morse åt jag frukost på jobbet med en kollega från Brasilien som konstaterat att även om det var kallt på morgonen när han promenerade till jobbet, hade solen faktiskt börjat värma lite. Han har bott i Sverige i fyra år och det här är den kallaste vinter han fått uppleva. Fina mönster du hitta i detta inlägg. Är det skidspår på tredje bilden eller? Jag hade min finaste morgon i går, vilket kommer i en blogg inom kort.
Hälsningar Lena
Svar från Turbo56 2026-02-22 11:53

Tack Lena, en solig morgon efter en lång tid av mörker och kyla gör verkligen gott för humöret, det ger hopp om att våren faktiskt kommer, trots att polarvirveln obstruerar.
Den tredje bilden är en liten pir av trä och spåren är av plankorna.
Ha en fortsatt fin söndag.
Wolfgang 2026-02-20 20:00
Snyggt! Mycket fint ljus som kameran återger perfekt! Mvh Wolfgang
Svar från Turbo56 2026-02-22 11:40

Tack Wolfgang, jag försöker fånga ljuset och färgerna som jag upplever den där och då och med de nya kamerorna behöver jag inte göra särskilt mycket med bilderna.
Ha en fin söndag.
RolfEric 2026-02-21 07:08
Jag väljer isbilden. Den är extra extra speciell.
Svar från Turbo56 2026-02-22 11:37

Tack Rolf, isbilden fick bli symbolen för tiden som har stannat upp.

Vattnet som har frusit i vågor, som om tiden lagt sin hand över en tanke som ännu inte tänkts färdigt. De stelnade kammarna står kvar i sin rörelse, men kroppen är stilla en paradox som glimmar i vinterljuset.
Nu ligger allt kvar som avtryck av en vilja, en längtan, en riktning. Det är som om vågorna frusit i protest, som om de vägrar acceptera att deras rörelse har stannat.

Och kanske är det just därför de frusna vågorna känns så levande.
De är symboler för det som hålls tillbaka men inte upphör att vilja.
För drömmar som väntar under ytan.
För rörelser som bara pausar, aldrig försvinner.

En dag ska isen släppa taget. En dag ska vågorna fortsätta där de slutade. För inget vatten glömmer sin väg, och ingen stillhet är helt utan rörelse.

Ha en fin söndag.
Vibybo 2026-02-21 10:36
Solen rörde även tallens kinder, ett stilla milt sätt att vakna. Tvättbrädesnö och vågig is, att nu betrakta, snart borta, inte ens ett minne i sommarens glädje.
Svar från Turbo56 2026-02-22 11:46

Tack Stefan.
I isens vågor såg jag hopp om våren och sommaren som måste komma.
I ljuset som glider över de frusna vågkammarna och får dem att glimma som om de bär på en hemlighet.
Under ytan anar man en rörelse som inte längre finns, en vilja som inte längre kan fullföljas.
Det är som om isen minns vattnets rastlöshet, dess längtan efter att återvända till det stora, djupa, pulserande.
Men nu ligger allt stilla, som en paus i naturens andetag.

När vinden sveper över isens yta är det nästan som om den viskar - snart ska allt detta släppa taget, smälta, rinna, återvända.
För inget vatten glömmer någonsin vägen tillbaka.

Även idag lyser solen.
Ha en fin söndag.
mojje 2026-02-21 17:44
Ja nu börjar det bli vackert på morgonen, solen stiger upp och faktiskt värmer den redan. Ljusets återtåg är på väg, dina bilder är fina och visar det bra.
Svar från Turbo56 2026-02-22 11:50

Tack Morgan, isen bär fortfarande spår av det som varit, virvlar som en gång dansade, linjer som följde vinden, rytmer som aldrig vilade.
Nu ligger allt kvar som avtryck av en vilja, en längtan, en riktning.
Det är som om vågorna frusit i protest, som om de vägrar acceptera att deras väg tog slut här.
De pekar fortfarande utåt, mot det stora djupet där allt börjar och allt återvänder.

Solens strålar värmer och våren närmar sig.

Ha en fin söndag.