Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
Allt är tyst och stilla.
Naturen väntar i andlös tystnad, det är som om jorden självt håller andan i den kyliga morgonluften. Det enda ljud som hörs är de svaga viskningarna av vinden som smeker de nya löven.
Freja står ensam på sin sten, blickandes mot horisonten, hon är en del av denna värld, och ändå något mer. Med varje andetag känner hon skogens puls, himmelens tyngd och havets djup, det är som om hela naturen speglas i hennes själ.
Himlen ovan täcks av regntunga moln, mörka och hotfulla. De rör sig långsamt, som i en uråldrig dans, och kastar skuggor över landskapet. Vi känner hur regndropparna börjar falla, ännu som enstaka svala kyssar, och vi vet att regnet kommer.
*
Ha en fin lördag.
Publicerad 2025-05-17 10:26 |
Läst 386 ggr






Tack Wolfgang, texten till bilderna är för att det skall vara lättare att följa med på våra promenader, att se vad vi ser och känna vad vi känner.
Ha en fortsatt fin söndag.