Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
Dagarna krymper
Gryningen tvekar, som om ljuset ännu inte bestämt sig för om det vill återvända.
Det är som om världen drömmer med halvöppna ögon och vi rör oss i den drömmen.
Nu är vi åter hemma och kaffekoppen ångar i stillhet, i fönsterglaset speglar sig nattens sista drömmar.
Publicerad 2025-09-29 09:00 |
Läst 422 ggr





Tack Wolfgang, jag håller med det är härligt med årstiderna, där hösten och våren sticker ut lite extra.
Ha en fin vecka.
Just då ligger jag i min säng :-)😊
Du har fångat stämningen fint - särskilt i nummer 4.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Jag tror att Wolfgang syftar på Vivaldis musikaliska verk: "De fyra årstiderna" :-)😊
Tack Erik, jo jag var med på Vivaldi. Visst är hösten fin.
Ha en fin kväll.
Hälsningar Lena
Tack Lena, det var verkligen en vacker gryning och jag tycker att min 24/1,4 lins fungerar bra trots direkt motljus.
Ha en fin onsdag.
Tack Stefan, jag gillar att ta bilder i motljus, trots att det kan vara svårt att få bilderna precis som man vill ha dem.
Ha en fortsatt fin dag.