Dagen före dagen före Dopparedagen

Gryningen kom med ett löfte den inte riktigt kunde hålla.
Ljuset var mjukt, nästan förlåtande, och himlen låg klar och öppen som om den tänkte stanna så.
En stund trodde vi på det, på solen som snart skulle ta plats, på värmen som bara dröjde bakom horisonten.

Men morgonen ångrade sig snabbt.
Grå moln drog in utan brådska, täta och tysta, och lade sig över dagen som ett lock.
Det vackra ljuset bleknade, himlen slöts, och det som nyss varit möjligt blev istället ett minne.
Ändå var löftet inte helt tomt.

Vi såg solen, om så bara för ett ögonblick.
Vi vet nu att den finns kvar, bakom molnen, bakom tvivlet och att dagarna trots allt, fortsätter att bli längre.

Vibybo 2025-12-22 20:32

Det känns igen, men både morgon och eftermiddag kan det finnas svagt varma färger som finns fläckvis ett tag, de är ett nöje att se på, gör himlen betydligt vackrare. Som det rödaktiga i bild två. I bild 3 tänker jag på ordet längtan, så ser det ut.

Svar från Turbo56 2025-12-27 15:04

Tack Stefan, solen återvänder, likt en kär gammal vän som dröjt för länge men ändå hittat hem. Den stiger försiktigt över horisonten, sträcker sina bleka fingrar över marken och påminner oss om att mörkret aldrig är ett slut, bara en paus. I dess ljus finns ett löfte, stillsamt men envist, att det som varit tungt kan släppa taget, att det som gått sönder kan börja läka.
Nu ser vi fram emot 2026.

alf109 2025-12-24 03:25

Fina bilder och den långa perioden med gråväder har inte gjort någon glad. :)
/Affe

Svar från Turbo56 2025-12-27 15:05

Tack Alf, när året nu lutar sig mot sitt slut bär vi dess skuggor med oss, ord som aldrig sades, sår som ännu värker, en värld som känts tröttare än vanligt. Men solen ser oss ändå, precis som den alltid har gjort.
Den frågar inte vad vi förlorat, bara om vi är redo att försöka igen.
Det är underbart med några soliga dagar i slutet av året.
Ha en fortsatt fin dag.