Det är lördag morgon

Regnet faller stilla, inte som ett oväder utan som en viskning mot marken.

Himlen är grå, men inte tung, bara mjuk, som om världen dragit ett tunt tyg över alla skarpa kanter.
Kontrasterna suddas ut.
Fyrhuset på Fjäderholmarna smälter ihop med dimman och luften mellan träden blir till en enda stilla färgskala.

Allt verkar lite långsammare, lite tystare, som om morgonen ännu inte riktigt bestämt sig för att börja.
Gatorna glänser mörkt och träden står tysta, deras grenar tyngda av små droppar som ännu inte bestämt sig för att falla.
Luften är mjuk och sval.
Allt är fuktigt.
Asfalten, gräset, träbänkarna i parken.

Världen verkar ha dragit ett djupt andetag under natten och ännu inte riktigt vaknat.
Och i luften finns den där doften, svag men tydlig.
Något nytt som håller på att börja.
En lätt ton av jord, av regn som möter mark, av vår som försiktigt öppnar dörren till dagen.

Margareta Cortés 2026-03-14 11:15

Poetisk text och även bilder som passar in i stämningen.
Fin hund som ser ut att vara på hugget för lite lek.

Vibybo 2026-03-14 13:34

Nya röda grenar om tidig vår är en underskattad sevärdhet, antingen i det lilla som här, eller på träden över en hel ås. Droppande, glittrande vatten, händelser som kan smyga diskret, under radarn medan vi skyndar fram så passerar livet.

Bjarne 2026-03-14 14:26

Du har fångat den regnvåta atmosfären utmärkt här. Diset, dropparna, lite mörkt fast det är ljust, mjuk färgskala. Droppar i oskärpa är också vackra. Fyren och babordsmärket står tryggt i första bilden. Och så är du lite placerad på kartan eftersom det är Fjäderholmarna!
Ha en fin lördagkväll!
Bjarne