Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Dockussåpa på bästa sändningstid

Han har gjort det som ingen annan ens vågat drömma om.
Med en handrörelse, som om han drog i en osynlig tråd, har han kidnappat världens nyhetsflöden och förvandlat dem till sin egen privata dockussåpa.
En scen där kamerorna aldrig slocknar, där varje sändning blir ett avsnitt i ett drama han själv regisserar.

I denna märkliga teater får världsledare spela biroller, statister, ibland karikatyrer av sig själva.
Han kastar repliker som förolämpningar, låter förnedringen bli en sorts valuta, och den som inte nickar i takt med hans ord förvandlas till nästa måltavla.

Ekonomin, denna sköra organism, har han gjort till ett brädspel utan regler.
Monopol där han själv äger banken, gatorna, hotellen och rätten att slippa betala hyran.
När kortet säger ”Gå i fängelse” river han det itu och ersätter det med ännu en scen där någon annan får stå skamstock.

Och rollerna han delar ut… De är som hämtade ur en dålig tv-serie, där skådespelarna inte ens hunnit läsa manus.
Ändå förväntas de spela sina delar med övertygelse, som om världen vore en kuliss och verkligheten bara en kuliss bakom kulissen.

Allt detta i en värld som fortsätter snurra, trots att någon tycks ha tagit kontroll över strålkastarna och vägrar släppa taget.

*

Påskafton och vädret är antagligen orsak till texten ovan, de enda färger jag hittar är de som förra hösten lämnade efter sig.
Det är så mörkt att vi till och med tände ljus till frukosten.

Publicerad 2026-04-04 10:13 | Läst 85 ggr
Bjarne 2026-04-04 11:13
Jag delar till fullo dina tankar om det som händer i världen och denna vedervärdiga envåldshärskare. Han kastar verkligen in världen i ett mörker. Du återger också mörker, men ett vackert sådant i dina bilder. ja förutom hunden och ljusen förstås! Skönhet i det lågmälda och vissna löv.
Hälsningar Bjarne
Svar från Turbo56 2026-04-04 12:02

Tack Bjarne, detta är mitt första inlägg med politiskt innehåll, förhoppningsvis blir det mitt enda.
77,3 miljoner Amerikaner röstade på D.T och majoriteten av oss andra tycker ingenting eller mer eller mindre illa om honom.
Jag hör många som säger att de har slutat att titta på nyheterna, eftersom varje nyhetssändning oavsett kanal eller från vilket land de kommer handlar samma person som mobbar och beter sig allmänt illa.
*
Nu är det nog från mig om detta, jag ser fram emot nya promenader och mer livsbejakande inlägg.
Det är trots allt vår och det kommer en sommar.
Ha en fin Påskafton.
Stefan.