En solig morgon, men vintern släpper inte taget

Vi vaknade till en sol som sträckte sig över taken som om den äntligen vågade tro på våren.
Men kylan har inte gett upp sitt anspråk, den har återvänt och ligger kvar som ett tunt, trotsigt lager över världen.

Runt Lidingö har isen släppt taget, som om den tröttnat på sin egen envishet.
Vattnet ligger öppet och mörkt, svanarna glider fram över ytan med en frihet som nästan såg nyvunnen ut.

Men uppe vid vKottlasjön håller vintern fortfarande ett fast grepp, där ligger isen kvar som en gammal sanning, hård och orubblig, den vägrar att låta vattnet andas.
Solstolen står där på bryggan som en tyst förväntan, lutad mot morgonljuset. Den väntar på att isen ska ge upp sitt sista grepp, på att sjön ska öppna sig och låta vinden röra vattnet igen.
*
Vi får vänta ytterligare ett tag på att värmen skall återvända.