Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
En värld av färger
Att vandra genom morgonens värld av färger är som att röra sig genom en palett som någon just doppat i ljus.
Frejas vita päls fångar morgonens blåhet, syrenernas dofter svävar i luften och den röda Blodlönnen brinner tyst som en hemlighet som inte vill släckas.
Vid bryggan väntar stolarna som om de minns varje sommar som passerat,
och dammens spegel bär grönt och guld i samma andetag.
Allt detta tillsammans blir en värld där färgerna inte bara syns,
de talar, de rör sig, de följer med oss som stilla följeslagare.
*
Vi önskar er en fin söndag.
Publicerad 2026-05-24 07:45 |
Läst 117 ggr







Hälsningar Sven
Tack Sven, jag söker ofta motiv i närhet av vatten det är någonting som lockar.
Som i bilden du beskriver, det är som om världen i bilden håller andan.
Där tvetydigheten breder ut sig över vattenytan,
där upp och nere inte längre är motsatser
utan två röster i samma mjuka tonfall.
Näckrosbladen svävar som öar i en dröm
och under dem fortsätter himlen,
eller är det skogen som klättrar uppåt?
I denna gränslösa spegling
blir allt både verkligt och overkligt på samma gång.
Det är ett rum utan riktning,
där ljuset inte väljer sida
och där vattnet lånar himlens ansikte
lika lätt som himlen lånar vattnets djup.
Och vi står där, mitt i denna stilla förvirring
och låter oss bäras av skönheten i det oklara.
I mötet där upp och nere
slutar vara ord
och blir en känsla.
*
Njut av söndagens sommarvärme.
Stefan
Hälsningar Lena
Tack Lena, om det är någon som vet hur världen ser ut under ytan så är det ju du, jag kommer ihåg alla dina makalösa undervattensbilder.
Min tanke med bilden var att vända världen ut och in,
en plats där gränser löses upp och verkligheten blir mjuk i kanterna.
Det som borde vara ovanför ligger plötsligt nedanför
och himlen gömmer sig i vattnets djup som om den trivs bättre där.
Näckrosbladen flyter som små vittnen till förvandlingen,
de vet att speglingar inte bara är kopior
utan egna världar som viskar,
”Är du säker på vad du ser?”
*
Hälsningar
Stefan
Tack Per.
I mötet mellan två verkligheter,
den synliga och den som bara anas,
uppstår en stilla tvekan, en vacker osäkerhet.
Kanske är världen inte alls så enkel som våra ögon påstår.
Kanske är den mer som en dubbelexponering,
där varje bild bär en annan bild inom sig.
Och just där, i tvetydigheten öppnar sig en frihet,
att låta världen vara större än det vi tror att vi ser.
God natt och vi önskar dig en fin vecka.
Stefan