Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
En vanlig grå och regnig oktoberdag.
Regnet hänger som ett tunt draperi över världen.
Mitt i allt det dämpade, faller löv, gula som lyser, de virvlar långsamt, dansar mellan dropparna, landar på marken och blir ett ögonblick av värme i det grå.
De lägger sig över marken, som om träden inte förlorar något utan bara skänker ljus till jorden.
Publicerad 2025-10-24 15:53 |
Läst 259 ggr





Tack Wolfgang, det är en dag när regnet hänger som ett tunt filter mellan världen och kameran.
Allt är grått, men i det grå finns tusen nyanser av känsla. Kameran ser det ögat ibland glömmer, regnet suddar ut konturerna och löser upp färgerna till mjuka nyanser av bly och silver.
Ha en fin kväll.
/Affe
Tack Alf, jag dras ofta till gamla knotiga träd och här fick jag chansen att fånga svanparet mellan trädet marken och staden i horisonten.
Freja, hon väntar tålmodigt när jag skall ta mina bilder så hon får en bild om dagen.
och alltid kul att se bild på hunden. 🤗
Tack Malinka, det var en dag när regnet faller utan brådska, som om det inte längre minns varför. Allt är dämpat, färgerna, ljuden, rörelserna, men i det dova finns något varsamt, nästan heligt.
Freja, hon får en bild om dagen, det är hon värd.