Ett trasigt hål
Det är en dag när regnet faller utan början och utan slut, som om himlen bara långsamt läcker sina minnen.
Allt är grått, men inte tomt—grått som i en ton som dröjer kvar, som i en suck som inte riktigt vill lämna bröstet.
Hackspettens hål har gått sönder.
Det är där i stammen som ett öppet sår, en mun som inte längre kan hålla tyst om allt den sett.
En gren hänger som en ofärdig mening, halvvägs fallen, och vinden blåser igenom med ett slags nyvaket vemod.
Inlagt 2025-12-08 18:02 |
Läst 126 ggr. |
Permalink





/Affe
Jag försökte fånga träden som lutar sig över vattenbrynet som för att försäkra sig om att bilden där nere verkligen är deras egen, och det är som om världen för ett ögonblick stod dubbel, en ovan och en under.
*
Jag skulle gärna åka in till centrum för att fånga ljusspelen, men vädret lockar inte.
ha en fortsatt fin kväll.
Hälsningar Lena
I de första bilderna kan man se vita björkstammar som ligger ner det är Bävrar som har fällt träden och rensat stammarna från grenar och kvistar.
Kul med Bäver så nära city.
God natt och så hoppas jag att regnet upphör i natt.
Det trasiga hackspettshålet, jag rörde ingenting, det ser ut precis så där.
Hackspetten själv sitter en bit bort, oberörd eller bara trött, som om den lämnat något kvar i hålet—en tanke, ett minne, en ton från en gammal morgon.
Ha en fin dag.
Ing-Marie
Allt är grått, men i gråskalan finns en sorts sanning, att tillåta sig vara ofärdig, att låta saker stå oklara ett tag, att bara finnas medan regnet fortsätter skriva sina mjuka, envisa verser över staden.
Ha en fin tisdag.