Fånga färger.

Snön har smält och lämnat världen blöt och brun.
Marken andas tungt under ett täcke av gammalt vatten, som om vintern dröjt kvar i jorden fast himlen redan har gått vidare. Sigarna är mjuka av lera, gräset ligger nedtryckt och blekt.

Allt ser ut som en paus mellan två andetag.
Och ändå letar vi efter färger.
Vi ser dem där de nästan gömmer sig, i de sista fjolårslöven som fortfarande klamrar sig fast vid en gren, tunna och sköra men brinnande i sina rostiga nyanser.
I knopparna som sväller långsamt, nästan obemärkt, som små hemligheter i barken.
De är ännu försiktiga, ännu stängda, men redan fulla av löften.

Det är som om världen övar på att bli levande igen.
Inte i stora gester, utan i små antydningar.

Och vi går där, mellan det bruna och det våta och försöker fånga varje liten färg som om den vore ett första ord efter en lång tystnad.