Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
Färg eller svart-vitt
Just nu är det den tid på året när man tittar på sina bilder och undrar om det är färg eller svart-vitt. Vi har precis kommit hem efter en lång promenad med vår lilla lånehund, han är rena rama hälsokuren. De dagarna när vi har hunden så går jag mer än en mil om dagen, det är bra.
Publicerad 2015-01-25 11:32 |
Läst 2430 ggr



/Affe
Tack Alf, det är inte alltid lät att se om det är svartvitt eller färg, fast det kan vara effektfullt.
Hälsningar Lena
Tack Lena, lånehunden har blivit en vana/behov vi har varit tillsammans alla helger sedan slutet på december, nu är jag så van att han finns där att det känns tomt när han går hem.
Det är fortfarande grått utanför mitt fönster, färgskalan är densamma.
, men båda är fina!/ Björn T
Tack Björn, bilderna tog jag under en promenad i omgivningarna hemma på Lidingö.
Allt gott! // Maud
Tack Maud, det var snälla ord.
Det har varit en hektisk tid på jobbet, med många projekt som skall färdigställas samtidigt, därför har jag legat lågt på FS under en period, men jag kommer tillbaka.