Gryningen på annandag Jul

Siluetterna stod stilla mot gryningens ljus.
Himlen öppnade sig långsamt, som om natten motvilligt släppte taget, och färgerna rörde sig försiktigt mellan kallt blått och ett nästan blygt rosaskimmer.

Annandag jul höll allt i ett varsamt mellanrum, det som har varit klingade fortfarande och det som ska komma hade ännu inte krävt sin plats.
Siluetterna stod kvar, tålmodiga, medan dagen föddes.
Världen kändes för ett ögonblick hel.

Nu är det tre dagar kvar av det gamla året och vi ser fram emot det som kommer.

Tovok 2025-12-29 13:15

Vilken morgon, och vilka vackra bilder! :) God fortsättning Stefan! :) /Tommy.

Svar från Turbo56 2025-12-29 16:23

Tack Tommy.
Jag planerar min morgonpromenad som om den är en ritual.
Stegen ska vara långsamma i början, nästan trevande, som om jag måste förhandla med kroppen om att lämna nattens tyngd.
Sedan ska jag låta tempot öka när ljuset gör det, när himlen öppnar sig i mjuka färger och världen vaknar utan att skynda.
Jag tänker gå ner till havet där träden står som tysta vittnen, där luften är klar och ännu orörd, där jag kan känna hur dagen börjar om från början.

Och när solen slutligen bryter igenom, när den första strimman guld bryter horisonten, vill jag vara där.
Mitt i det, som om jag själv är en del av gryningen, en stilla rörelse i ett större andetag.
Gott slut.

Tovok 2025-12-29 18:14

Vad fint! Människan behöver riter och symboler, (säkert inte alla, för att inte trampa nån på tårna, men ändå!), för att omfatta det stora i att leva och finnas till, tycker jag iallafall! ;) /Tommy.

syntax 2025-12-29 13:43

"Red sky in the morning is the saylors warning" - så sade vi när jag var en ung sjöman ute på de stora haven. Just en sådan vacker himmel som du visar. Då visste man att stormen inte var långt borta - liksom här.

Svar från Turbo56 2025-12-29 16:47

Tack Peter, det påminner om min farmors ramsa "aftonrodnad vacker natt och morgonrodnad slask i hatt", fast den innehöll inget om storm.

Vintermorgonens magi.
Nu under vintern är luften torr och innehåller inte så mycket partiklar, pollen och föroreningar, det gör att ljuset sprids renare och färgerna blir starkare och mer intensiva.
Just denna morgon hjälpte cirrus- och altocumulusmoln högt upp i atmosfären till, genom att fungera som speglar för solens första strålar och reflektera och sprida rosa, röda och orange färger över himlen.
Eftersom solen står lägre på himlen under vinterhalvåret måste ljuset färdas längre genom atmosfären, det gör att de varma färgerna med längre våglängd som rött, orange, rosa sprids mer och dominerar himlen.

Jag brukar kolla väderleksprognosen innan vi går till sängs, för att inte missa en magisk gryning.

Gott slut och Gott nytt år.

syntax 2025-12-29 18:58

För att balansera din farmors ramsa, så slutar min så här; "Red sky in the night, is the sailors delight"... :-)

pdahlen 2025-12-29 13:55

Ett sådant vackert ljus och himmel det var

Svar från Turbo56 2025-12-29 16:15

Tack Peter, det var makalöst vackert.
Himlen var trots färgerna tunn och blek, som om ljuset ännu tvekade inför att ta plats och världen höll andan i det ögonblick som bara finns mellan natt och dag.
Taken, träden och avlägsna gestalter tecknade sig i mörka konturer mot en himmel som långsamt värmdes av rosa och pärlemor.
Gott slut.

Vibybo 2025-12-29 15:09

En riktig önskehimmel om morgonen, sällan den blir så snygg! Rosa mot babyblått, gör mig lika glad varje gång.

Svar från Turbo56 2025-12-29 16:27

Tack Stefan.
Jag ligger kvar i sängen medan mörkret ännu håller världen i ett löst grepp och tänker på morgonen som väntar.
Solen ligger fortfarande bakom horisonten, men jag känner redan hur den långsamt drar i mig, som om ljuset viskar mitt namn.

Jag föreställer mig hur himlen kommer att se ut när jag kliver ut.

Siluetterna är anonyma men betydelsefulla, de påminner om att även det som saknar detaljer kan bära mening.
I gryningens långsamma uppvaknande blir de till vittnen, till ett år som går mot sitt slut och en dag som håller på att börja.

Gott slut

mojje 2025-12-29 16:37

Ljuvlig färg här, vilket uppvisning av naturen. Jag ser och njuter av denna upplevelse du bjuder på.

Svar från Turbo56 2025-12-29 16:55

Tack Morgan.
Det börjar innan vi vaknar, i atmosfärens kalla skikt dansar ljuset, solen, ännu gömd bakom horisonten, skickar ut sina första strålar som stryker jordens rundning i en låg, nästan öm vinkel. De blå våglängderna sprids först, kastas åt alla håll av luftens molekyler som små, osynliga prismor. Det är därför gryningen alltid börjar i blått som om himlen drar ett djupt andetag.

När solen stiger en aning mer, förändras allt. De längre, varmare våglängderna rött, orange, guld och rosa får plötsligt fri passage genom den tjocka vinterluften. Iskristallerna som svävar i kylan fungerar som miljontals små speglar, var och en slipad av naturen, de bryter ljuset, böjer det, kastar det vidare.

Och där står vi, mitt i detta optiska mirakel som egentligen bara är fysik, men som ändå känns som något mer. Som om världen för ett ögonblick minns hur det är att vara magisk. Som om varje färg är ett löfte om att även det kalla kan brinna, även det stilla kan sjunga.

Vetenskapen förklarar hur ljuset bryts, sprids och reflekteras, men det är vi som ger det mening.
För utan ett par ögon som ser, utan ett hjärta som reagerar, skulle morgonen bara vara fysik.
Nu är den en upplevelse, en vintermorgon där färgerna inte bara syns, utan känns.

Gott slut.

pic-tor 2025-12-31 11:36

"Morning Has Broken.." skulle gävleborne Cat Stevens ha diktat om han sett dina bilder. Avslutningsbilden gillar jag mest med det fina ljuset, glittret i vattnet och vassen i förgrunden. Snyggt.
/Torbjörn

Svar från Turbo56 2026-01-03 11:13

Tack Torbjörn och morning has broken kom i min tanke när vi kom ner till havet.
Julens efterklang ligger kvar i luften medan gårdagens skratt ännu värmer väggarna. Granen står fortfarande rakryggad, på borden ligger färgerna kvar, röda stearinfläckar som små solar, guld i smulor av papper och band, grönt i kvistar som ännu doftar skog.

Festligheterna fortsätter, men i ett annat tempo.
Det är inte längre pukor och trumpeter, utan penseldrag i akvarell.
Barnbarnensens kinder är rosiga av både kyla och karameller, vuxnas röster blir djupare, långsammare.
Kaffet är svart som vinterns himmel, apelsinerna spricker i orange ljus.

Annandag jul är färgernas efterfest.
Den bär på minnet av det som varit och modet att stanna kvar i glansen lite till. Som om tiden själv tar av sig kavajen, lutar sig tillbaka och låter allt fortsätta, inte högljutt, men lysande.

Det var en vacker morgon.