På Tavastgatan

Bastugatan, här bodde Ivar Lo-Johansson

Bastugatan börjar vid Slussen och spänner som en båge över Mariabergets krön för att till slut hamna vid Skinnarviksbergets gräns.

Gatans artistiska historia tycktes ha inletts med Frederique Stenquist, ett slags målarnas moder, som ännu nittioårig satt och målade porslinsskålar och parfymflaskor. Det var på den tid invånarna på Bastugatan höll sig med svin som gick och rotade i täpporna i branten. Här bodde den legendariska fattigprästen John Hedberg i 26:an. Här hade en tid legat Kaspers redaktion, där den unga Carl Larsson gått och sålt teckningar för två kronor stycket. Flera gamla stockholmsoriginal var födda vid gatan, Trasfröken och Kalle Vänster. Där såg man Djurgårdskalle med sin Emma, som spelade och sjöng på Djurgårdsslätten om somrarna. Gatsidan med de udda numren bebyggdes senare med nya hus, men de med jämna nummer fick stå kvar som kulturreservat från sjuttonhundratalet, en pittoresk kåkbebyggelse, som ofta avbildades som romantisk på konstverk och i tidningarna.

Det som om sommaren var idyll på Bastugatan blev på vintern en barsk verklighet. Det blev fruktansvärt kallt i de gamla träkåkarna, där sågspånen sipprade ut genom väggspringorna, där råttorna släpat bort fyllningen i golven, där vägglössen grasserade och där blåsten alltid ven. Det frös i vattenhinkarna inne i köken om nätterna. Det blev frost på fjölarna i de spjäldörrade dassen på gårdarna. Bastugatshumorn slog ut i blom, när någon från den jämna nummersidan på gatan frågade i matvaruaffären om morgonen: - Det står på etiketten att pilsnern ska serveras vid rumstemperatur, men hur fan ska man veta vad rumstemperatur är, när det i de nya husen är arton grader varmt om morgonen, men vi här på sidan har minus fyra?

Ljus och färgsättning

Mycket kan sägas om ljus och färgsättning, själv ser jag mig ofta som purist, jag tycker om naturliga och svala färger och framför allt är jag inte så förtjust mot de stora ljusskärmar som börjar monteras upp lite varstans.

När jag tog en morgonpromenad i Globenområdet igår, så kunde jag inte avstå från att ta bilden nedan.

Månskenspromenad

Klara nätter lyser månen upp världen, när jag var barn hände det att jag gick hem sena vinterkvällar genom en skog endast upplyst av månljus som reflekterades i snön.

Med telefon i hand

Jag brukar aldrig gå hemifrån utan kamera, men igår gjorde jag ett undantag och tog bara telefonen.

Vad kan man då göra med en mobiltelefon och "Lightroom for mobile", resultatet från höstpromenaden nedan.