Semestern börjar

Det första dygnet i Limone ligger kvar som en tunn hinna av kontraster över huden, som om platsen ville visa oss både sin storm och sin stillhet innan vi riktigt fick kliva in i den.

I går kväll föll regnet med en sådan tyngd att hela byn verkade hålla andan. Åskan rullade över Gardasjön som mörka hjärtslag, och varje blixt ritade upp bergens konturer som om de nyss uppfunnits. Gatorna glänste, citronträden droppade, och luften bar den där metalliska doften av sommar som sköljs ren.

Och så, på torsdagsmorgonen, öppnade Limone sin andra sida.

Solen kom som en mjuk hand över takpannorna. Sjön låg stilla, nästan förvånad över sin egen klarhet. De blöta stenarna från kvällen innan torkade långsamt och blev ljusa igen, och allt som varit högljutt och dramatiskt drog sig tillbaka och lämnade en dag som andades i ett lugnare tempo.

Vi gick ut i den nya värmen, som om vi steg in i en fortsättning vi inte visste att vi väntat på, en dag där allt var tvättat rent, där citronerna lyste gulare, där bergen stod tystare, och där Limone kändes som en plats som först ville pröva oss med sitt oväder, för att sedan bjuda oss in på riktigt.

Nu är det semester.