Bara bilder

Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Riksbron i gryningen

1907 byggdes en gångbro av stål med fackverksbalkar, av folkhumorn döpt till ”Råttfällan”. Dagens smäckra betongbro från 1931 ritades av Ragnar Östberg med K. A. Wickert som konstruktör. De eleganta gatlyktorna är från denna tid. Brovalvet bildas av två halvor som balanseras av motvikter inne i brofästena.

Riksbron

Publicerad 2017-05-12 08:16 | Läst 1144 ggr 1 Kommentera

Strömparterren

Som en smaragd eller ett smycke och lite som en överraskning ligger Strömparterren längst ut på Helgeandsholmen, mitt i Strömmen mellan Stockholms Slott och Kungliga Operan.

Strömparterren är i staden klassad som finpark, mitt i centrala Stockholm men är ändå avskild från trafik och stadsliv. På Strömparterren finns ett café med uteservering och öppna gräsytor, planteringar och en rektangulär damm. Dammen kantas av uppvärmda sittmurar och en bred trappa leder ner till vattnet. Det finns även en pontonbrygga vilken fungerar som både scen och solbrygga. Där finns även två konstverk på platsen, Solfångaren av Carl Milles och Dimman av Gusten Lindberg.

Har du tur kan du träffa Kamratföreningen Sänkhåvfiskarna som har sin tillhörighet vid ena brofästet, även en och annan fritidsfiskare med spö hittar hit.

Från parken kan man även nå entrén till Medeltidsmuseet där man påminns att man på Strömparterren befinner sig mitt i Stockholms historia.

Publicerad 2017-05-11 10:43 | Läst 1302 ggr 3 Kommentera

Birger Jarls torg 11, till höger i bilden

Peder Eriksson Sparre (1592-1647) fick tomten till det som blev  Sparreska palatset i gåva av drottning Kristinas förmyndarregering år 1635. Det var en försoningsgest för att kung Karl IX hade låtit avrätta hans far Erik Larsson Sparre i Linköpings blodbad år 1600.

Sparre lät i slutet av 1630-talet uppföra palatset som ett litet modernt franskt lantslott med en stenlagd altanbyggnad och panoramautsikt över Riddarfjärden. Det rådde då byggrusch på Riddarholmen när adelsmännen tävlade om att bygga det förnämligaste palatset kring Riddarholmskyrkan.

Västra Gymnasiehuset till vänster i bilden, härrör från 1635. År 1806 byggdes det om och fungerade då som fatbur (klädförråd) för Stockholms slott. År 1814 byggdes huset åter om för Stockholms Stor- eller Katedralskola, och kallades från och med 1821 Stockholms gymnasium.

Riddarholmen

Publicerad 2017-05-10 09:08 | Läst 1014 ggr 5 Kommentera

Skeppargränd 5

Henning och Lotten i Fogelströms Stockholmsserie bodde några hus till höger om huset på bilden..
Huset på bilden är Skeppargränd 5 tagen från Åsögatan, i en av böckerna skrev han att "två flickor passerar Åsögatan 141 österut från Skeppargränd", där bilden är tagen.
Skeppargränd 5

Publicerad 2017-05-09 08:10 | Läst 2400 ggr 5 Kommentera

Tyska Brinken en grå måndag

Stockholm, Tyska Brinken, midnatt. Rudman af Falkenberg kommer ensam, insvept I en kappa.

"Rudman" Johannes fick brefvet! han fick. Denna natt är för ljus, gatan är för bred, kappan för gles; jag syns, jag ser mig, jag vill icke se brodermördaren. Stapla knä, snafva knäveck, gör ingenting, gör alls intet. Så här skall jag ropa: Jag är president! Jag är president! Jag är president! Kom ihåg det, hjässa! Minns det min panna! Glöm icke hjärna, president!

Ha, ha, ha - jag må väl le åt denna stad! Det vore en fattig hufvudstad, som ej förtjente sitt namn, om dess nöjen ej skulle kunna hålla hufvudet uppe på en president. Jag vill sjunga "le beu garçon, le beu fanfaron" se här i brinken ser jag ju fru Understrands tempel för sångfåglar, det bästa i sitt slag i hufvudstaden.

(Carl J.L Almquist ur Amorina, fjärde taflan)

Tyska Brinken

Publicerad 2017-05-08 07:17 | Läst 987 ggr 3 Kommentera
Föregående 1 ... 11 12 13 ... 45 Nästa