Bara bilder

Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Niemisel och tankar för dagen

Genom åren har jag fått höra många historier om människor i byn Niemisel, en person som jag har har hört om är taxiägaren Rikard Vikström.

Vikström föddes i Gunnarsdjupträsk den 6 april 1896, men flyttade som liten till Överstbyn med sina föräldrar. Sedan han slutat skolan fick han börja med att hjälpa till i jordbruket och på vintern i skogsarbete, med avbrott för någon bäckflottning.

När han var 27 år fann han för gott att lämna hemmet och flyttade till Niemisel, där han inköpte en fastighet i backen ovanför Konsum. Det var en trevåningsbyggnad med telefonväxel på 3:e våningen och bostäder på övriga. Han hade redan skaffat sig körkort och meningen med flyttningen var att öppna taxirörelse, något som också Länsstyrelsen beviljade.

 1924 flyttade han till Korpilombolo och startade där en taxirörelse. Där fick han vara med om det mesta, berättade han. Många var mystiska skjutsbeställningar. Ibland fick han en beställning, som sa att han ett visst klockslag skulle finnas på en viss plats. Givetvis gällde det smuggling, kommenterade Vikström. I Korpilombolo träffade han flicka som han senare gifte sig med, hennes namn var Nanna Henriksson.

I augusti 1925 återvände Rikard till Niemisel och började med taxirörelse och postbefordran med bil till Råneå.

Postbefordran med personbil på vintern med hästplogad väg beredde många problem, särskilt som det ofta snöade. Den hästplogade vägen blev närmast som ett flatbottnat dike allt eftersom snön kom. Ibland var den helt igendriven av snö, och då blev man fast på vägen. Rikard var då tvungen att överlåta postbefordran till Robert Vikström och Mauritz Nilsson, som under vintern befordrade posten till Råneå med häst. Vikstöm var dock inte tillfredställd med denna lösning, utan han ville ha postbefordran hela året. Han smidde planer under vintern, och till sist gick han till verket. Han for till Lassbyn för att träffa Forsmästare Persson och begärde att få köpa två grövre björkklubbar från avverkningen, som Munksund AB höll på med.

Det fick han, men Forsmästaren undrade vad Vikstöm skulle ha dessa björkklubbar till. Vikstöm svarade: -"Ja, om Forsmästaren icke talar om för någon kan jag avslöja detta". Forsmästaren lovade hålla tyst. -"Jag skall tillverka två medar av dessa att sätta under framhjulen på T-forden under vinterkörning för att kunna transportera posten hela året".

Publicerad 2017-06-03 07:10 | Läst 1805 ggr 4 Kommentera

Mångfald

Dagens bostadsbrist framför allt i storstäderna ställer inte bara krav på att ta fram nya bostäder på kort tid och till lågt pris, det handlar även om gränssnittet mellan byggda miljöer och den sociala utvecklingen. Bostadssegregeringen blir allt tydligare i de stora städerna vilket även avspeglas i priserna för bostäder. Genom förtätning på rätt sätt och med god planering vid skapandet av nya bostadsområden och stadsdelar kan vi bidra till att bygga social sammanhållning, vilket nog är en förutsättning om vi skall vända dagens trend.

Publicerad 2017-06-02 02:07 | Läst 1553 ggr 6 Kommentera