Bara bilder

Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

En dag i oktober

Morgonen föds långsamt och dagen börjar molnigt.

När vi tar vår lunchpromenad lyser solen, dess kraft är mild och löven brinner i koppar och guld.
Vi följer slingrande stigar genom skogarna på Elfvikslandet, stegen knastrar under våra fötter.

På eftermiddagen förändras ljuset, det blir djupare, varmare, som om himlen själv vill glöda en sista gång innan mörkret tar över och när solen slutligen sänker sig mot horisonten, tänder den världen i guld och för ett ögonblick är allt stilla.

Publicerad 2025-10-19 23:29 | Läst 273 ggr 1 Kommentera

Höstmörker

Mellan träden glimtar himlen, här och där ser vi stjärnor som någon har glömt att släcka.

Nu sent på hösten tänker jag på hur mörker ibland inte betyder natt, utan bara frånvaro av ljud och rörelse.

Och där i övergången mellan natt och dag, mörker och ljus, slår det mig, kanske är det just här allt börjar.

Inte när solen stiger, utan när man märker att man längtar efter den.

Publicerad 2025-10-19 17:32 | Läst 263 ggr 2 Kommentera

Frusna ögonblick

De vet ännu inte hur snabbt tiden inte bara går, utan också försvinner.

Jag försöker fånga, inte bara bilden utan rörelsen, andetaget, ögonblicket där världen är enkel och evig på samma gång.
Ett skratt stelnar till ett minne, en blick fastnar mellan slutare och själ.

Och varje gång jag trycker på avtryckaren viskar jag ett tyst tack till tiden för att den, just då stod stilla.

Publicerad 2025-10-18 18:13 | Läst 280 ggr 6 Kommentera

Verkligt eller overkligt

Man kan inte låta bli att undra om detta verkligen är verklighet eller om man har stigit rakt in i en tavla målad av någon med för stor fantasi.
Kanske är det så, naturen är så overkligt vacker att det blir overkligt.

Publicerad 2025-10-17 17:21 | Läst 267 ggr 0 Kommentera

Till min mamma

Dagens bilder tillägnas min mamma som skulle ha fyllt 90 år i går.
Tack, mamma, för din kärlek som aldrig tog slut och för allt som fortfarande lever i mig.

Jag såg hur molnen bar ditt leende och hur ljuset dansade över minnet av dig.