En kall natt i Luleå

Minus trettioen grader i stadsparken.

God Jul alla

1985

För 30 år sedan ockuperades ett hus på Skaraborgsgatan på Söder.

Ockupationen på Skaraborgsgatan inleddes september 1985 och pågick i tre månader. Den omfattade tre portar, 8–12, men tolvan var obeboelig och saknade golv på flera våningar.

Händelserna fick stor uppmärksamhet i pressen. Husen hade stått tomma länge och skulle rivas. Bidragande till uppmärksamheten var bland annat att det var den första större ockupationen i Stockholm sedan Mullvaden sju år tidigare. I Stockholm fanns ingen ockupantrörelse som i Köpenhamn och Berlin.

Ockupanterna blev väl bemötta både i pressen och av goda grannar. Det fanns många tomma kåkar som bara stod och förföll. Många stockholmare tyckte att ockupationen och budskapet var bra,

Ockupanterna fick inget allaktivitetshus och privatiseringen och kommersialiseringen av stan var snart ett faktum. Ockupanterna lyckades visserligen rädda några rivningshotade hus, förutom husen på Skaraborgsgatan även Borgerskapets Enkehus på Norrtullsgatan, men en viktig erfarenhet blev att det går att förändra.

Unga i dag vet inte ens att man kan ockupera hus, det finns inte i deras föreställningsvärld.

Vid fönstret

Jag vaknade tidigt och steg upp för att titta på havet, solens första strålar lyste svagt på en kobbe. Lite yrvaken greppade jag kameran och gick ut i den svala fuktiga höstmorgonen. Jag gick in i den gamla jaktstugan och blev stående innanför fönstret där Bruno Liljefors, Anders Zorn och Torsten Kreuger brukade sitta.

En helg på Bullerön

Förra helgen seglade jag och några vänner med Ketchen Sunbeam från 1905 ut till Bullerö i Stockholms skärgård. Ön köptes 1908 av konstnären Bruno Liljefors som gjorde den till familjens sommarparadis. Under somrarna bjöd han ut sina vänner på veckolånga matorgier och jaktturer, bilden är tagen i jaktstugans lilla kök.