Hösten är här

Dagen gryr men det är konstbelysningen som lyser upp gatorna.

En pizza i Ventimiglia

I västra Ligurien och bara sju kilometer från gränsen till Frankrike ligger Ventimiglia mellan den italienska Rivieran och Cote d'Azur. Staden ligger vid mynningen av floden Roia där den flyter in i liguriska havet. Roia delar staden i två zoner, den medeltida delen och den moderna staden.
Även om det inte är den mest besökta av Riviera-städerna, så är Ventimiglia charmigt på grund av sina pastellfärgade hus och intressanta platser och torg i gamla stan.
Vi tog pendeltåget en dag till Ventimiglia bara för att vi ville ha en "italiensk dag", äta en pizza och besöka marknaden i parken och längs strandpromenaden. På marknaden kan man hitta allt från husgeråd, skinkor, olivoljor, kryddor, ostar till väskor och skor. Förutom den stora gatumarknaden finns även en marknadshall som är mer värd att besöka när man är i staden.

I den bästa av världar

Det är inte ens två veckor sedan vi lämnade Frankrike och jag drömmer redan om nästa besök.
Jag saknar verkligen de varma kvällarna och utsikten från terrassen.
Utanför kontoret är det grått och regnet faller, skall det verkligen vara så här?

Den 17e augusti, hemma igen

Efter en lång och skön sommar i Frankrike är vi åter hemma i Sverige, allt ser ut som det brukar.

Vi försöker leva analogt under semestern, vi undviker tv och internet så långt som det går, även barnen och deras flickvänner tycker att det är ok, det går faktiskt. Jag upplever att jag slappnar av lättare och blir mer utvilad utan surfande och bloggande, så det är säkert nyttigt.

Nu har det gått en vecka sedan vi kom hem och detta är mitt första besök på FS, det är lätt att falla in i gamla vanor, dock har jag bestämt mig för att spendera mindre tid vid datorer och tv. Framför allt kommer jag att fortsätta att jogga i princip varje dag, det är nog nödvändigt för välbefinnandet. Där vi bor i Frankrike lyser solen i princip varje dag och den 14 km långa promanad/joggingvägen är sagolikt vacker, då är det lätt att motivera sig, här hemma där det kan vara grått, blött och halvkallt är det inte riktikt lika roligt.

Jag älskar ljuset och färgerna i de små byarna och städerna längs Franska Rivieran, då och då tar vi bilen för att besöka någon liten by eller stad i närheten, bilden nedan tog jag en dag i Menton.

Solen lyser över staden

Gatorna ser ut som vanligt, så här tidigt på morgonen ser man några få morgontrötta som är på väg till eller från arbetet eller andra som tar en morgonpromenad med hunden. Idag känns det annorlunda, sommaren och värmen har kommit och människorna ser gladare ut, livsandarna återvänder, det är en tid för återhämtning och möjlighet att spendera mer tid med nära och kära. Några har redan börjat sin sommarsemester och andra har den framför sig.

Som så många gånger förr svänger jag av från huvudvägen till arbetet in på mindre och mer intressanta gator eller till någon av stadens kajer. Det finns fortfarande många platser som jag inte har upptäckt, många byggnader som jag inte har betraktat och många gator som jag inte har besökt. Ofta låter jag bara impulserna bestämma åt vilket håll mina steg ska ta mig, men jag söker ofta efter en historia som berättar om platsen eller människorna som har bott eller arbetat där.

På bilden nedan ser man till häger Arvsfurstens palats och lite längre bort Rosenbad.

Arvsfurstens palats till höger i bilden uppfördes ursprungligen av fältmarsalt Lennart Torstensson mellan åren 1647 – 1651.

Det är en viktig historisk byggnad  från Gustav III:s tid på 1700-talet.  Först hette huset Torstensonska palatset.  Gustav III köpte den byggnaden  åt sin syster Sofia Albertina 1783.  I mars samma år instiftade hon ett fideikommiss av fastigheten för det regerande kungahuset. Palatset skulle efter hennes död tillfalla Gustav III:s andra son Karl Gustav och efter honom den äldsta av dess manliga arvingar. Men eftersom han dog redan samma år, endast knappt ett år gammal, fick fideikommissets andra paragraf tillämpas vilket innebar "den äldsta Sveriges rikes arvfurste, som näst efter kronprinsen äger rätt till Kronan".

Man byggde under Sofia Albertinas tid om huset så att det liknade  det gamla Operahuset lite senare bytte huset namn till Arvfurstens palats.

Staten köpte huset 1902 och några år senare flyttade  utrikesdepartementet hit och de använder nu hela byggnaden.

”Fideikommiss

 Man mottar en egendom i förtroende och man förbinder sig att överlämna densamma i samma eller bättre skick till nästa generation. Strikt betraktat äger alltså inte fideikommissarien - innehavaren av fideikommisset - egendomen (även om han står som lagfaren ägare till egendomen). Man äger rätt att nyttja dess avkastning men han kan inte förfoga över egendomen, till exempel genom att sälja hela eller delar av densamma - i varje fall inte utan tillstånd av Fideikommissnämnden, som är den myndighet, som övervakar fideikommissens rättmätiga hanterande”