Bredan gatan i dagsljus

Här om dagen hade jag ett möte på Skansen och då passade jag på att besöka Breda gatan och ta en bild i dagsljus.

Halvtidsvila i det franska valet

Första valomgången gick ungefär som jag hade väntat, nu kvarstår nästa halvlek, det avslutande valet, där presidenten utses. Jag väntar med hjärtat i halsgropen och hoppas att förnuftet vinner den 7e maj.

Valdag

Dagen som kan komma att bli en ödesdag för det Europeiska samarbetet, dagen för det Franska presidentvalet.

Brännkyrkagatan i färg

En favoritgata som jag fotograferat många gånger, men aldrig tidigare laddat upp i färg.

Det är Stockholm, junistaden, Strandvägspromenaden

Strandvägen, eller Ladugårdslands Strandgata som den hette innan den stora namnreformen 1885.

I början kunde man knappt förflytta sig till fots utefter stranden mellan den inre delen av Nybrohamnen och till Djurgårdsbron. Bland de fallfärdiga kåkarna fanns det mest bara stigar. Ofta fick man anlita roddbåt för att förflytta sig från Nybroviken till Djurgårdsbron. Gatuarbetena påbörjades redan 1862. Men ännu vid mitten av 1870-talet fanns det enligt Isaac Hirsch, som hade köpt en tomt vid Strandvägen, bara ”ruckel och kyffen”. År 1877 var gatan mellan Nybrohamnen och Djurgårdsbron färdig. Först då blev det möjligt att uppföra fastigheter längs Strandvägen. År 1879 planterades de första lindarna utefter den 72 meter breda boulevarden. Vid Djurgårdsbron uppstod ett slags stjärnplats eller knutpunkt där de båda magnifika boulevarderna Strandvägen och Narvavägen strålade samman.

Tillsammans med Birger Jarlsgatan, Sturegatan och Karlavägen skapades på så sätt en ring, som kom att omfatta större delen av dåvarande Östermalm. En del av Albert Lindhagens stolta boulevardprojekt blev därmed fullbordat.

En promenad längs Strandvägen och runt Djurgårdsbrunnskanalen har varit och är fortfarande för många stockholmare ett uppskattat söndagsnöje.