Gryning i pastell

Solen går upp över den sista januari, den färgar himlen i en palett av bleka pastellfärger, från rosa genom hela spektrat till djupt blått. Ljuset är försiktigt, som om dagen själv tvekar inför att börja och snön håller andan där den ligger, skimrande men ännu kall.

Natten dröjer kvar i skuggorna, medan morgonen långsamt sträcker på sig, den låter färgerna glida över varandra, utan skarpa gränser.

Det är en övergångens stund, där tiden känns tunn och världen tycks lova något stillsamt nytt innan stegen åter ljuder och januari övergår till februari.
*

Ha en fin helg.

Vitt

Allt är vitt i dag.
Marken, husen, luften mellan stegen.
Världen har dragit ett lakan över sig och låtsas sova.
Snön ligger som en eftertanke över allt som en gång hade färg och ljuden dämpas, som om de också blivit försiktiga.

Solen finns där någonstans, den anstränger sig bakom molnen, pressar sitt bleka ljus mot molnen som inte riktigt vill släppa igenom.
På marken blir ingen riktig skugga och inget riktigt ljus, bara ett jämnt sken som gör tiden svår att läsa.

Vi vandrar vidare i det mjuka ljuset, bärande på vetskapen om att även det som inte syns kan värma.

Ha en fin kväll.

Äntligen

Efter en månad då vi knappt sett solen kom den till slut tillbaka.
Den låg lågt men klart över skogen på Nackasidan.
Den fick snön att lysa vit, med ljusblå skuggor som långsamt rörde sig över marken.
På gångvägar och stigar mötte vi åter människor med lätta steg och öppna ansikten, som om ljuset långsamt väckte något vi nästan glömt.

Det är inte vår, men vi vet att den kommer.

Snön faller

Snön faller som ett lågt samtal mellan himmel och mark, inget som vill bli sagt högt.

Söndagen är insvept i gråblå toner, som om färgerna själva tagit ledigt och bara lämnat kvar sina skuggor.

Träden står stilla och lyssnar, taken bär sin vita tystnad utan protest. Vid vattnet glider svanarna fram, långsamma och värdiga, deras halsar böjda mot varandra som om de faktiskt diskuterar vädret, om kylan är tillfällig, om ljuset kommer tillbaka, om isen menar allvar den här gången.

Allt rör sig försiktigt, som om världen inte vill störa sig själv, och tiden håller andan en stund till.

Vi önskar er en fin dag.

Väntan på något

Solen har inte visat sig på veckor.

Ljuset finns bara som ett minne, något som en gång var självklart men nu känns överdrivet, nästan påhittat.

Allt rör sig långsamt, som om världen går genom sirap, till och med vattnet som rinner från Kottlasjön ut mot havet verkar tveka, dröja kvar i varje krök, ovilligt att fortsätta.

Det fallna trädet vilar tungt mot iskanten, barken mörknad av fukt och kyla, som om det gett upp mitt i en rörelse.

Grenarna sträcker sig ut över det frusna, fingrar som inte längre når fram.

Luften är stilla men inte tyst.

Den bär på ett dovt tryck, en trötthet som sätter sig i bröstet.

Steg känns onödiga.

Tankar drar benen efter sig.

Allt väntar, på värme, på rörelse, på att något ska släppa taget först.

Vi önskar er en skön helg.