Bara bilder

Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

06.15 Kottlasjön

Mitt nya liv tar form, jogging på morgonen idag var det jag och änderna som var ute.

Publicerad 2013-08-20 12:48 | Läst 2561 ggr 6 Kommentera

Uppvaknande och insikt

Efter en lång natt utan riktig sömn kom väckningen vid åttatiden, ronden. Nattens behandling skulle kontrolleras så det var dags att åka upp till röntgen igen. Jag tänkte igenom natten och gårdagens händelser och insåg att det är dags att bli snällare mot kroppen, minska arbetstiden och börja motionera igen. Frukosten hänger kvar i en påse över mitt huvud, persiennerna är nervikta och solen silar svagt in genom springorna, läslampan är fortfarande tänd.

Dagen innan fick jag hjälp till Danderyd med kraftiga magsmärtor, efter en precis som vanligt lång väntan fick jag träffa en läkare, då gick det i alla fall fort. Efter flera omgångar röntgen och ct-scanning fick jag beskedet att jag har drabbats av Ileus (tarmvred) och blev inskrivning för akut behandling, alternativ var uteslutna.

Behandlingen gick bra och jag minskade mitt midjemått med tjugo cm på två sekunder, metoden rekommenderas ej.

Tyvärr fick jag inte med mig någon kamera när jag åkte hemifrån så bilderna är tagna med min telefon.

Publicerad 2013-08-18 11:44 | Läst 2590 ggr 8 Kommentera

Eftermiddag i city

Publicerad 2013-08-17 07:51 | Läst 1566 ggr 6 Kommentera

Uppvaknanden

Man vill helst tro att man är odödlig, så är det naturligtvis inte.

Oavsett hur aktiv man är och hur sunt man än försöker leva så är livet förenat med risker, de finns där man minst anar det. Min sambo har i sommar fått beskedet att hon har bröstcancer, det blir genast en sak att förhålla sig till. Naturligtvis är inställningen att hon kommer att överleva och bli bra, även om behandlingen är jobbig och tar tid, tanken flimmrar förbi, han står där i hörnet, tiden är begränsad.

Hon har fått tid för operation den 21/8, en väntan på två månader, det är inte klokt. Vem som helst som drabbas av cancer eller annan livshotande sjukdom mår dåligt och lever i skräck, varför då behöva vänta i två månader på behandling? Sjukvården är verkligen någonting som bör ses över, den måste kunna fungera bättre än den gör idag.

Våra politiker borde skärpa sig och tala om verkliga problem, det viktigaste får inte vara att vinna göra ett bra val utan att göra ett bra land. Vi väljare måste fatta rätt beslut inte låta oss styras av politisk populism. Fattiga barn i Sverie har varit ett återkommande ämne, det är ett hån mot fattiga barn. Vilka barn är fattiga? I internationella sammanhang är det inte ovanligt att Världsbankens definition, 1 eller 2 dollar per dag, är en fattigdomsgräns. EU:s interna definition är 60 procent av respektive medlemslands medianinkomst, men en sådan säger inte nödvändigtvis något om hur bra det går att klara livets nödtorft. Om ett lands medelinkomst stiger så blir fler barn fattiga.

Publicerad 2013-08-13 09:00 | Läst 1568 ggr 9 Kommentera

Delade minnen och egna erfarenheter

Det är inte klokt vad fort tiden går, igår träffades några av oss som tog civilingenjörsexamen i Luleå 1983, det är trettio är sedan.
Några har fått gråa strån och läsglasögon men det som överraskar positivt är att vi inte förändrats särskilt mycket som personer. Vi har alla lyckats i våra yrkes- och familjeroller, vi har förverkligat drömmar och fått mängder av erfarenheter, våra barn börjar bli vuxna, men vi har själva inte ändrats särskilt mycket som människor.