En grå dag

Himlen ligger som en tung, mjuk filt över världen, färgad av molnens dimmiga penseldrag i toner av silver, av blyerts och pärlemor, av minnen och förväntningar som ännu ruvar i dagens famn.
Det är en dag då världen viskar snarare än ropar, men orden som blir kvar är djupa, bärande, och fyllda av hopp om morgondagens ljus.

Morgondimma över sjön

Morgonpromenad längs Vätterns strand

Det är något särskilt med Vätterns vatten just denna timme—dess djup bär på drömmar, dess yta speglar både himlens förväntan och Jönköpings sjudande stadsliv som snart ska vakna.

Freja och jag tar dagens första promenad, vi möter andra morgonpigga med sina hundar, en äldre kvinna med stavar, några cyklister och så ett par joggare vars röster försvinner i vinden.
Var och en omsluten av sin egen bubbla av stillhet, ändå sammanlänkade genom platsen och tiden.

Några dagar i Malcesine

På väg till vårt sommarhus i Frankrike mellanlandar vi några dagar i Malcesine vid Gardasjön.

Solen har just stigit över bergets kant, den målar taken i varma toner och förstärker färgerna från Malcesines hus i pastell och terrakotta. På torget samlas duvor och förväntansfulla resenärer, dofter av espresso och cappuccino blandas med doften av nybakat bröd.

Dagen vecklar ut sig långsamt, som en duk av sol över Gardasjöns blå yta. Morgonen andas trots sommare svalt genom de trånga gränderna, där stenarna bär hemligheter från århundraden av steg och viskningar. Här, i denna by vid bergen, är varje andetag fyllt av citrondoft och vindens smekning mot olivträdens silvergröna blad.

När solen sjunker, färgas Malcesine i guld och purpur. Husen speglar sig i vattnet, och på terrasserna tänds små lampor som stjärnor när de första skuggorna lägger sig. Restaurangerna lockar med dofter av grillad fisk, citronrisotto och färska örter.

Efter middagen vandrar vi trötta mot vårt hotell, fjärran klingar kyrkklockans slag, och i vinden hörs ekot från riddare, poeter och konstnärer som en gång sökte skydd i borgen.

Vandring längs havet i Skanör

På avstånd syns Skanörs hamn, de färgglada bodarna, fiskebåtar som vilar i morgonljuset. Här möts människor från när och fjärran, delar historier om nattens fiske, om stormar och solskensdagar, om glädjen i att vara nära havet. Den lilla fyren vakar troget vid strandens kant, dess röda och vita färger en vänlig hälsning till den som vandrar längs havet i gryningen.

Här, där landets yttersta spets möter havet, känner jag mig del av något större. Vinden bär med sig röster från havet, gamla sagor om skepp och sjömän, om kärlek och förlust, om styrka och försoning. Jag tänker på alla de som vandrat här före mig, som funnit tröst i vågornas sång och mod i horisontens oändlighet.