Bara bilder

Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Vitt

Allt är vitt i dag.
Marken, husen, luften mellan stegen.
Världen har dragit ett lakan över sig och låtsas sova.
Snön ligger som en eftertanke över allt som en gång hade färg och ljuden dämpas, som om de också blivit försiktiga.

Solen finns där någonstans, den anstränger sig bakom molnen, pressar sitt bleka ljus mot molnen som inte riktigt vill släppa igenom.
På marken blir ingen riktig skugga och inget riktigt ljus, bara ett jämnt sken som gör tiden svår att läsa.

Vi vandrar vidare i det mjuka ljuset, bärande på vetskapen om att även det som inte syns kan värma.

Ha en fin kväll.

Publicerad 2026-01-29 19:15 | Läst 391 ggr 4 Kommentera

Äntligen

Efter en månad då vi knappt sett solen kom den till slut tillbaka.
Den låg lågt men klart över skogen på Nackasidan.
Den fick snön att lysa vit, med ljusblå skuggor som långsamt rörde sig över marken.
På gångvägar och stigar mötte vi åter människor med lätta steg och öppna ansikten, som om ljuset långsamt väckte något vi nästan glömt.

Det är inte vår, men vi vet att den kommer.

Publicerad 2026-01-26 22:00 | Läst 477 ggr 3 Kommentera

Snön faller

Snön faller som ett lågt samtal mellan himmel och mark, inget som vill bli sagt högt.

Söndagen är insvept i gråblå toner, som om färgerna själva tagit ledigt och bara lämnat kvar sina skuggor.

Träden står stilla och lyssnar, taken bär sin vita tystnad utan protest. Vid vattnet glider svanarna fram, långsamma och värdiga, deras halsar böjda mot varandra som om de faktiskt diskuterar vädret, om kylan är tillfällig, om ljuset kommer tillbaka, om isen menar allvar den här gången.

Allt rör sig försiktigt, som om världen inte vill störa sig själv, och tiden håller andan en stund till.

Vi önskar er en fin dag.

Publicerad 2026-01-25 15:08 | Läst 443 ggr 3 Kommentera

Väntan på något

Solen har inte visat sig på veckor.

Ljuset finns bara som ett minne, något som en gång var självklart men nu känns överdrivet, nästan påhittat.

Allt rör sig långsamt, som om världen går genom sirap, till och med vattnet som rinner från Kottlasjön ut mot havet verkar tveka, dröja kvar i varje krök, ovilligt att fortsätta.

Det fallna trädet vilar tungt mot iskanten, barken mörknad av fukt och kyla, som om det gett upp mitt i en rörelse.

Grenarna sträcker sig ut över det frusna, fingrar som inte längre når fram.

Luften är stilla men inte tyst.

Den bär på ett dovt tryck, en trötthet som sätter sig i bröstet.

Steg känns onödiga.

Tankar drar benen efter sig.

Allt väntar, på värme, på rörelse, på att något ska släppa taget först.

Vi önskar er en skön helg.