Långfredagen

Det en dag som har förändrats, men aldrig helt försvunnit.

På 1960‑talet låg långfredagen tung över landet som ett grått täcke.
Gatorna var tomma, radion dämpad, barnen viskade.
Det var en dag då tiden gick långsammare, nästan motvilligt.
Affärerna var stängda, biograferna mörklagda och Sverige höll andan i vördnad.

I stugorna var familjerna samlade, inte för fest utan för eftertanke.
Det är en dag av stillhet, nästan sträng i sin tystnad.
Man gick inte ut i onödan. Man skrattade inte högt.
Det var som om hela landet försökte dela Jesu lidande genom att sakta ner sin puls.

Nu på 2000‑talet, är det en ny sorts högtid.
Sverige är ett land där traditioner blandas,
där religiösa rötter samsas med sekulära grenar.
Långfredagen är en del av ett längre påsklov,
en paus snarare än en prövning.

Det är en dag för återhämtning, reflektion eller helt vanlig ledighet.
Människor vandrar i naturen,
äter långfrukost,
träffar vänner.
Tystnaden är inte längre påbjuden,
men den som söker den kan fortfarande hitta den,
på skogsstigar, i kyrkorum, i egna tankar.

Kanske är det just det som gör långfredagen så svensk idag,
det är en högtid som bär både tystnad och rörelse,
både historia och nutid,
både allvar och lättnad.
*
Vi önskar er en fin helg.

Lena Holm 2026-04-03 16:19

Även på 70-talet, när jag var barn, var långfredagen en tyst och allvarlig dag. När jag 10 år senare jobbade på en OK mack som även sålde livsmedel, var långfredag en dag då jag slog försäljningsrekord, för det var bara macken som var öppen. Många hade inte köpt tillräckligt med mjölk, grädde, öl, chips eller godis. På den tiden var det också väldigt poppis att hyra videofilm och på långfredagen gapade hyllorna tomma.
Ha en fin helg ni med,
hälsningar Lena

Svar från Turbo56 2026-04-03 17:51

Tack Lena, allt var inte bättre förr.
Glad Påsk