Låt dagen börja
Stigarna öppnar sig i morgonljuset
och försommarens blommor står som små färgackord längs vägen.
Rhododendrons intensiva rosa brinner,
som en första tanke,
en som vill fram innan dagen hunnit samla sig.
Liljorna lyser varmt, nästan som om de bär sin egen sol,
och vallmons orange skål darrar i vinden, tunn som en viskning.
Längre fram tar de små gula blommorna vid,
de som alltid verkar veta exakt var stigen böjer av,
som om de pekar ut riktningen dit vi skall gå.
Tulpanens ensamma rosa ton står rak och stilla,
en sista vårhälsning innan sommaren tar över helt.
Och mitt i allt detta Frejas blick,
den där varma, vaksamma närvaron som gör att världen
känns lite mer levande än innan.
Som om hon också läser färgerna,
som om hon förstår att varje blomma är en liten berättelse
som kantar vägen vi går.
Morgonpromenaden blir en väv av färger och steg,
en långsam rörelse genom ett landskap
som redan har öppnat sin hand och sagt,
Här, ta dagen, den börjar här.










Hälsningar Bjarne
Tack Bjarne, årets första rosor öppnar sig som om de lyssnade efter något,
som en havsvindens viskning som rör vid deras kronblad och får dem att darra av ljus.
Deras rosa toner brinner mjukt mot det blå havet,
som om färgen själv ville spegla sig i vågorna bakom.
Det finns en stilla stolthet i hur de står där,
nyvakna men redan fulla av sommarens löften.
Havet glittrar svagt i bakgrunden
och rosorna lutar sig mot dess rytm,
som om varje blomma bar en egen liten strand i sitt hjärta,
en saltstänkt blomning där doften av sol och vatten möter den första sommarvärmen i slutet av maj.
Hälsn Anne-Sophie
Tack Anne-Sophie, som så ofta blir promenaden en väv av färger och rörelser, av ljus som faller på just det sätt som får orden att vakna.
Vi går inte bara genom morgonen, vi går genom en berättelse som redan finns, men som väntar på att vi skall se den.
Nu är det söndag, njut av dagen.