Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Ljuset följer oss

Freja, min ständiga följeslagare leder promenaden, hon sätter rytmen, med en stilla närvaro som binder samman ljuset, havet, skogen och mig.
Hon stannar upp och ser ut över omgivningen som om hon också letar efter ljuset.

Vårens blad, gröna, röda, tunna som glas, fångar solens första strålar och lyser inifrån, med kameran försöker jag fånga ljuset och färgerna.De står där i motljuset, genomlysta och sköra, som om de bara finns i just den sekund då jag lyfter kameran.

Havet bakom dem är en mjuk, blå ton, en tyst kuliss som låter färgerna brinna klarare.

Solglittret dansar över vattenytan, med lekfulla rörelse som jag försöker fånga bilderna, små gnistor som tänds i vågornas toppar och speglas i bladens tunna skivor.


Det är en morgon där allt binds samman, ljuset i bladen, glittret på havet, stegen i mossan och kamerans tysta vilja att bevara det som finns ett ögonblick och sedan försvinner.

*

Nu är det sent och vi önskar er god natt.

Publicerad 2026-05-10 23:53 | Läst 68 ggr