Monokrom värld
Snön faller tätt, den utplånar konturer och strukturer, allt suddas ut och världen blir monokrom.
Vägarna glömmer vart de leder och träden står eftertänksamma och upplösta i vitt.
Ljuden dämpas, stegen blir försiktigare, som om även tiden sänker rösten.
I detta bleka mellanrum löses gränserna upp, mellan nära och fjärran, mellan då och nu.
Det som nyss var tydligt blir möjligt igen och under snöns tysta arbete vilar världen, avskalad, väntande, som ett oskrivet blad.
Inlagt 2026-01-09 16:39 |
Läst 255 ggr. |
Permalink



Tack, det snöade så kraftigt att alla konturer suddades ut.
Ha en fin helg.
Tack Malinka, det kraftiga snöfallet suddade ut alla konturer och i den timmen låg ett svagt blått sken över världen.
Ha en fin vecka.
Tack Stefan, jag tycker om vinterlandskapets färger dämpade, svala, minimalistiska, där det mesta skalats bort till vita, blå och grå toner från snö, frost och moln och kalla blå nyanser i skuggor och vinterljus.
Vinterfärgerna skapar en känsla av stillhet, renhet och enkelhet.
Ljuset är svagare och mer blåtonat, vilket förstärker det svala uttrycket.
Ha en fin vecka.
Hälsningar Bjarne
Tack Bjarne, snön faller som om den försöker minnas något själv, men glömmer mitt i rörelsen och låter allt omkring sig följa med i glömskan. Det vita skiktet lägger sig över världen som en hand som varsamt tystar ett rum, inte av tvång utan av omsorg. Former löses upp, kanter ger efter, och det som nyss var skarpt blir mjukt som en tanke man ännu inte hunnit formulera.
*
I den sista bilden ville jag frysa stunden, vintern som den kan se ut och kännas.
Ha en fortsatt fin vecka.