Morgonfärger

Varje väderstreck hade sin egen palett, som om himlen målade med olika penslar samtidigt.

I öster hade gryningen lämnat kvar bleka toner av blått, aprikos, pärlrosa och tunt guld.
Molnen var lätta och genomskinliga, nästan som akvarell på ett fuktigt papper, det var där morgonen fortfarande föddes, långsamt och varsamt.

Mot sydväst var färgerna varmare och djupare, en stilla blandning av honungsgult, ljusgrönt och jordens bruna nyanser vilade över marken.
Husväggar och stammar tog emot ljuset som om de vaknade till liv och allt kändes lite mer levande, lite mer närvarande.

I väster låg nattens sista skuggor kvar, där var paletten svalare, blågrå, dimviolett och mjuka silvertoner.

I norr fanns den klara, svala blåheten som bara morgonen kan bära, blandad med frostigt ljus och tysta toner av tallars och granars mörkgröna.
Vi gick mellan dessa färger, som genom ett levande landskap av nyanser.

Varje steg flyttade oss genom ännu en ton, ännu en skiftning, och någonstans ovanför allt detta vandrade molnen långsamt vidare, som om de visste att himlen alltid målar om sig själv medan vi går.