Samma värld som igår, men den låtsas vara ny

Det är ännu inte dag, men natten har redan släppt taget.

Den blå timmen ligger som ett mjukt täcke över världen, ett skimmer där allting viskar snarare än talar.
Asfalten glänser av morgonfrost och våra steg är stillsamma.

När solen till sist tar sats och bryter igenom horisonten är det som att ett avtal bryts.
Världen återvänder till sig själv, till tempo och klockslag och dagens arbete.

Inlagt 2025-11-19 10:03 | Läst 205 ggr. | Permalink
mojje 2025-11-19 11:55
Så är det, det bara snurrar på framåt typ. Stämningsfulla bilder.
Svar från Turbo56 2025-11-20 12:21
Tack, det är spännande när allt som varit dolt får konturer igen, i det ögonblicket strax innan dagen tar över.
Blå timmen är som en spegel, den visar oss både nattens slut och dagens början, en gräns där allt är möjligt.
Det är en stund som jag verkligen tycker om.
pisces 2025-11-20 04:07
många tycker att november är så tråkig i färgen, men jag tycker att det kan vara otroligt vackert just nu. dina bilder visar ju det med all tydlighet. jag älskar den blåa tonen när du är ute med hunden, men jag är också otroligt förtjust i den gråbruna, allmänna tonen när större delen av alla löv har fallit. det blir en helt annan sorts höst, och den är vacker på helt och hållet sitt eget vis.

och nu när det har snöat (västerås), är det på ett annat vis. vitt, helt plötsligt.
Svar från Turbo56 2025-11-20 12:30
Tack för din kommentar.
Blå timmen är den där sköra stund som inte riktigt hör natten till, men ännu inte är dag. Himlen drar på sig en djupare nyans, som om världen andas ut efter dagens skarpa ljus.
Så, är det natt eller är det dag? Det är båda, det är inget av dem, det är det lilla fönstret där vi får välja att stanna kvar i drömmen eller kliva ut i ljuset.
Det är en vacker tid.
Stefan