Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.




Jag gillar speciellt 1:an.
Tack Wolfgang
Man talar ibland om arbetet som hobby och det är det väl till viss del, ammars skulle jag inte hålla på.
Den första bilden var orsaken till att jag inte åkte direkt hem, konstbelysningen över Zinnkensdams idrottsplats lyser upp himlen på kvällarna och i dag var det extra tydligt.
Tack för din kommentar Maud.
Den tredje bilden, jag ville ta en tidlös bild men låsa den till platsen med stadshuset som tittar fram i bakgrunden.
Finfina bilder fick du i alla fall trots att du måste ha varit lite trött!
Tack Heléne, det är inte helt ovanligt, just nu sitter jag på jobbet fast tog en liten paus och loggade in på FS.
Tack för den positiva kritiken.
Ha en fin kväll!
ewa
Tack Ewa
Den kvällen var ljuset verkligen speciellt.
Den sista veckan har jag mest arbetat, så det har inte blivit några bilder tagna.