Hemse i månaden mörv. Fixat ärenden, besökt boende.

Berglinska månaden mörv är ju den mörkmurrigaste  delen av november och december. Den härskar just nu även på  Gotland. 

Bilderna har fått nån automagisk "korrektion" i Affinity 1.7. Det var bara Pentax 31 mm som drabbades. Den är borta i nya Affinity. Den här gången fick den vara kvar  som ett minne.  

Hemse fungerar!

Medicin på Apoteket, batterier, linoljekitt, Plastic Padding och personlig rådgivning hos Svahns Järn, tanka bilen med HVO-100 vid Lantmännen och handla på ICA blev klart på en timme.

Personlig närvaro, att man kan fråga och få hjälp, underlättar. Många är lite bekanta med varann. På ICA  sa kassörskan till kunden efter mig: Kerstin, du glömde en sak här på bandet. 

Snäusbodi var öppen. Där köper jag glass på sommarn. Hade kunnat köpa korv men hade ju mer på programmet. 

Sen hann affärerna stänga men jag plåtade ändå.

På färgaffären kan dom mer om färg till gamla hus än alla stormarknader tillsammans

Hos Bagarn kan man fika i trädgården. På sommaren.

Sen hälsade jag på grannfrun som  bjudit oss på kaffe och hembakt otaliga gånger. Numera bor hon på boende i Hemse. Lite kaffebröd från Warfsholms bageri i Klinte smakade bra.

En nykomling ville bara ut! En kvinna i personalen tilltalade honom med hans namn och sa "de kan jag int hjälpe di me". 

Då han vankat iväg tog jag upp situationen. "Fail i systeme" på gotländska.  En svårt dement person klarar sig inte själv. Men riksdag, regering och Socialstyrelsen har bestämt att den som går i barndom ska bestämma över sig själv. Får inte hållas inlåst fast det är nödvändigt. Och ve den personal som släpper ut honom och en olycka händer. 

Så är det sa kvinnan i personalen. Dom där uppe klarar inte av det. Vi som är längst ner måste klara det själva.    

Första advent på boendet

För åtta år sen fick jag hyreskontrakt åt min fru på boendet. Hon ville inte dit, men en handläggare från äldrevården hade fått henne att säga "ja".  

Inte heller jag ville att min fru skulle dit, men situationen hemma var mig övermäktig. Min fru kastade ut den där karln som uppgav sig vara hennes make. Ute var det kallt och snöigt. Det gick väl an för några timmar, men att bo på hotell skulle inte funka vare sig för mig, katterna eller min fru. Första erbjudandet från kommunen var inte bra alls. Vi tackade nej. Det andra och sista hade sina fördelar. Nära för mig och ett fint rum. Min fru var emot, men jag skrev på kontraktet. 

Fast forward till i dag. Boktiteln "Räkna de lyckliga stunderna blott" (författare Hans Martin, svensk  översättning 1940) har blivit ett motto som jag tar fram då och då. I fredags då jag kom till boendet satt min fru för sig själv (vilket passar henne), pratade högt för sig själv och sa "det är fint här". Det värmde.  

I går första advent hade min fru spillt ett glas saft på golvet. Snäll personal städade. Jag tände adventsljus. Vi delade på av mig nybakad äppelpaj. Annan snäll personal kom med hembakad jättegod lussebulle som snäll personal på en annan våning bakat så att det räckte till hela huset.

En lycklig stund.