Bilder ur 1975 års fotodokumentation av Visby

Visby var ett av Sveriges pilotprojekt i Europeiska Byggnadsvårdsåret 1975. Jag var med som stadsarkitekt för Gotlands kommun. Utöver andra aktiviteter lät vi göra en fotodokumentation för framtida bruk. Efter 50 år blir alla bilder intressanta. Teknologen Carl-Gustaf Hagander, numera tekniskt råd emeritus på Miljööverdomstolen, praktiserade på stadsarkitektkontoret. Han fick uppdrag att ta minst en svartvit bild på vartenda hus i innerstan. Inget urval, även det  ointressanta skulle med. Och gott om färgbilder. De flesta bilderna, sammanlagt 2300, har återfunnits och digitaliserats. Region Gotlands skanning inriktades på att få jobbet gjort till rimlig kostnad. Det blev klart till femtioårsjubiléet!

Länk: https://visinvent.gotland.se/

Här ett tämligen slumpvis urval med 37 av de 2200 bilderna. Det är extraherat ur presentationen  "Visby skulle rivas. Blev världsarv" som jag höll 20 februari 2025 i  Visby. Flertalet skannade bilder har fått lite handpåläggning. Ibland i presentationsprogrammet Keynote, ibland med en vända i Affinity Photo.

AB Visby Bryggeri vid Strandgatan 1975. Nu Strand Hotel.

1975 del av Visby Bryggeri, nu Strand Hotel

Samma gränd sedd uppifrån

Renoverat trähus vid Specksrum. 

Mellangatan. Man skymtar biografen Hansa, nu hotell

"Strykjärnet" och Hästgatan

Frikyrkan vid Adelsgatans backe ner mot Stora Torget

Staketet runt densamma

Norrbacke 1. På den gamla onda tiden bodde 11 familjer inklämda i de här två husen. 1975 var hela fastigheten nyrenoverad och en familj (det var nån sorts generationsbostad) bodde där. Köket bakom mörka planket.

Samma fastighet. Här syns skylten med färgproverna bra. Jag har klickat på neutralgrå ytan för att färgkorrigera bilden. Sexkanten på väggen artefakt från kameraobjektivet. Kameran var en tämligen basic SLR från Ricoh, och hade en kit lens, kanske Rikoh Rikenon P 50 mm f2.

Gråbrungrön färgskala, totalintrycket "murrigt"

Lilla skylten i mitten innehöll notering om fastighetsbeteckning, datum och färgprover.

Färgfotot togs med Kodachrome 64 som ansågs vara tämligen färgbeständigt. Skylten hade färgprover. En av dessa neutralgrå. Syns dåligt här, men den neutralgrå finns strax t v om V i Visby.  Nu 2025 gick det att med ett klick i efterbehandlingen korrigera färgskalan. Ovan bild före korrigering.

Bild nedan efter korrigering.

Ett par andra färgfoton.

Byggnad från sekelskiftet 1900 i Hästgatsbacken

Bild direkt från skanningen

St Hansgatan. Fasaden lutade oroväckande. Fastighetsägaren blev upprörd då vi på stadsarkitektkontoret för byggnadsnämndens räkning ifrågasatte vegetationen och säkerheten. Sen kom vi överens, vårt mätningslag skulle hålla koll på lutningen.

Gotlands Allehanda (M) hade redaktionen på Mellangatan

Stora Torget. Jag åt lunch på Visbybaren vars ljugarbänk ljusade upp tillvaron. Vita huset innehöll bageri som sålde nybakade frallor från 05.00 

På Stora Torget låg Bodins Livs, numera Torgkassen, i en byggnad ritad av SARs grundare Hakon Ahlberg, en funkisarkitekt som använde ett historiskt formspråk då det behövdes.

Tillbaka till Strandgatan

St Hansgatan med Gutekällarens  bakdörrsskylt t v

Kruttornet t v, mitt fram då nyrenoverade byggnader med arkitekten Per-Erik Nilsson som upphovsman för ombyggnaden. Historisk utsida, helt modernt inomhus.

Liljehornska huset, medeltida packhus. Lägenheter med centralvärme men oljepannan hade börjat läcka vatten. 

Adelsgatans södra del nära Södertorg. Den här bilden var alldeles för mörk i skanningen och har ljusats upp i Affinity Photo

Munkvalvet sålde äkta antikviteter blandat med kuriosa

Stora Torggränd

Gutekällarens hus var hårt slitet och såg förfärligt ut på den råskannande bilden. Krögaren Björn Halling höll med god mat och renoverade huset inifrån, började med toaletterna. Han paraderade med en vinflaska med oerhörda priset 500:-. Sen kom det några tyskar och köpte den och drack upp innehållet. Det var inte Hallings mening.

Här den vanliga ingången, en sidodörr mot gränden

Och här en färgbild som visar den hårt slitna fasaden.

Alla hus skulle med, även de mest ointressanta. Efter 50 år blir alla bilder intressanta trodde vi redan då.

Nybyggda kvarteret Östertull. Här ser man även bilar. Trafiken var ett stort problem med genomfart från hamnen och raggarkörning på nätterna.

Även Visby skulle rivas. Byggnadsvårdsåret ändrade allt.

Skonat av kriget rev Sverige alldeles självt sina innerstäder. "Det stora kulturmordet" drabbade nästan alla tätorter.

Stora delar av den ideologiska grunden lades av den schweizisk-franske arkitekten Le Corbusier. Hans inflytande var och är fortfarande enormt.

Foto från 1964, bildkälla Wikipedia.

En karismatisk person! Superkändis! En lysande författare! Han fick mitt hjärta att bulta av hänförelse. Men det gick över.

Stridskriften Athens Charter från 1933, publicerad av Le Corbusier 1943, visade vägen. Befintlig bebyggelse skulle rivas och ersättas av höghus i park. Bostäder för sig, verksamheter för sig. Enligt Le Corbusiers tävlingsförslag från 1933 skulle Stockholm omgestaltas radikalt. Svenska Dagbladet noterade att man bland de 450 förslagen hade svårt att avgöra vad som var av mästaren själv och vad som var av hans skola. SvD gillade mästarens förslag, "BORDE INKÖPAS".

Alla var inte förtjusta, men idéerna slog rot.

I Sverige kallades rivningar för "sanering". Den viktigaste saneringsutredningen blev klar 1947. (S) med Gunnar Myrdal som visionär kraft drev på. Man skulle bli av med det gamla samhällets palats, herrskapsbyggnader och ruckel. Folket skulle få nya lägenheter i nya förorter.  Samtidigt skulle byggandet bota den efterkrigsdepression Myrdal förutspådde. Men det blev ingen depression. Omvandlingen fick anstå till 1950-talet och framåt.

Då hade funktionalismen hunnit emigrera till USA och återexporteras till oss som modernism. 

Tom Wolfe beskrev i sin grymt roliga bok "From Bauhaus to Our House" skeendet i USA. Några modernistiska pionjärer som förföljdes av nazisterna hemma i Tyskland tog sig till Amerika. De var flyktingar, men togs emot som vita gudar. 

Bauhausskolans mest kände företrädare, Walter Gropius, kom till USA 1937. Han blev omgående professor vid Harvard. Mies van der Rohe  gjorde en liknande karriär. Hans sällan byggda visioner från 1920-talet omsattes 1956 till skyskrapan Seagram Building i New York. Bygget i patinerad brons stod modell för femte höghuset i Stockholm. Det har fasader av eloxerad aluminiumplåt, från början i bronsfärg, numera helt urblekta. 

Den ursprungliga funkisen, demonstrerad i Stockholmsutställningen 1930, tynade bort under kriget då byggandet var ganska litet. Bristen på cement och importerade material tvingade fram en återgång till hus med sadeltak och traditionella material. Att riva sånt som fungerade var inte att tänka på. Men på femtiotalet kom idéerna tillbaka från USA. De kopplades till saneringstänket. Det blev en masspsykos i skuggan av framtiden. Arkitekterna anammade skeendet, antikvarierna gav i stort sett upp. Kvar av ett palats blev dörrhandtaget i nåt arkiv.

1950-talet och framåt genomfördes det stora kulturmordet i Sverige. Länk:

https://byggnadsvard.se/erfarenheter-fran-ett-kulturmord-den-svenska-stadsomvandlingen/

Nästan häften av de svenska städernas äldsta bostäder revs mellan 1960 och 1970. Det var en katastrof utan motstycke för svensk byggnadskultur. Vad kan vi nu lära oss av dessa misstag och hur kan vi undvika liknande kulturmord i framtiden? Den frågan ställdes av Kulturdepartementet och regeringen gav Bengt O. H. Johansson i uppdrag att utreda den. I länken ovan  redogjorde han för sin undersökning och sina slutsatser.

Byggnadsvårdsåret 1975 signalerade en ny syn. Mer om dess frontperson i nästa avsnitt.