Gatukostnader splittrar stad och land

Vem ska betala för gator och lekplatser? I Norrköping betalar kommunen inne i stan men låter vägföreningar ta ansvaret i andra tätorter. Ett nytt parti håller på att bildas för att skapa rättvisa. Sossarna har svängt (igen). Tekniska nämndens ordförande i samregerande (C) avgår.

Frågan är svår! Och blir svårare ju mer man man tar reda på! Här nedan toppen på isberget.

Riks- och länsvägar är statliga. På landet är övriga vägar enskilda. Däremellan kommer vägar och gator i tätorterna. Där gäller byggnadslagstiftningen med rötter från 1875.

Stadsplaner gällde för städer. Staden byggde gatorna. Staden tog ut gatubyggnadskostnadsersättning av fastighetsägarna. Sen underhöll staden körfälten för all framtid. Fastighetsägarna ålades att underhålla trottoarerna.

Ordning och reda, men ute i villaområden blir det mycket gata per tomt. Tillsammans med VA blir det stora pengar. Att sköta gatorna går på sätt och vis lätt, stora maskiner kommer fram, men det blir också stora ytor att asfaltera om. Kommunal standard gör det dyrt att bygga villaområden.

Byggnadsplaner gällde för mindre samhällen på landsbygden, senare också för fritidsbebyggelse. Vägarna kunde vara smala och sakna gångbanor. Markägarna ålades att utan kostnad upplåta blivande vägmark och grönområden till en vägförening. Den skulle bygga och underhålla vägarna. Sen planen vunnit laga kraft rådde byggnadsförbud tills väg anordnats i enlighet med planen.

Jag har själv varit ordförande i en liten vägförening. Ibland var det riktigt trivsamt. Man satt hemma i någons kök och kom överens om tagen. En frivillig satte ut röda käppar till vintern. En lejd bonde plogade. Inför det årliga underhållet gick vi ut allesammans och packade ner grus i groparna. Sen kom en inhyrd entreprenör med sin gigantiska väghyvel. En tankbil med ligninhaltig svartlut från pappersbruket spred dammbindning.

Mindre kul var argsinta samtal från dem som bodde närmast stora vägen. De ville inte vara med och betala. Jag informerade om att vägföreningen var en gemensamhetsanläggning som bildats av lantmäteriet. Efter en del stridigheter hade den vunnit laga kraft. Om de ville ha ändring så gick det att vända sig till lantmäteriet som mot avgift om 1.250:- per timme kunde titta på frågan. Då vart det tyst.

Vi fick statsbidrag. Med statsbidraget följde skyldighet att acceptera utomstående trafik.

I dagens plan- och bygglag heter båda plantyperna "detaljplaner". Det finns detaljplaner med och utan kommunalt genomförande. Gamla byggnadsplaner räknas som "detaljplan utan kommunalt genomförande".

Om samma plantyp tillämpas i hela kommunen gnisslar systemet måttligt. Ekerö kommun i Stor-Stockholm har nästan inga områden med kommunalt genomförande. De som flyttar in kan få en chock när de inser att det blir dyrare att bo än de trodde. Men eftersom detta drabbar alla lika så är det bara att gilla läget.

I Ekerö är nästan inga vägar statliga (röda i bilden), några få är kommunala (gröna i bilden), resten är enskilda och sköts av vägföreningar som också har hand om lekplatserna.

Vid kommunsammanslagningar blir det gnissel. Varför ska vi i Åby betala gatuunderhållet själva? Vi betalar ju samma skatt som inne i Norrköping! Där betalar kommunen underhållet.

Att hänvisa till historien är helt korrekt, men fungerar dåligt i världens modernaste land. Här i Sverige struntar vi i historien. Vi ser framåt!

Kommunal standard kostar. Tekniska kontor kan ofta bara tänka sig att överta skötselansvaret för vägar som uppfyller kraven på kommunal standard. Typ 7,5 meter körbana, 1,5 meter gångbana å ömse sidor, kantsten helst av granit.

Sådana gator kan skötas med samma utrustning som stan alltid använder. Om det står en parkerad bil i vägen går det att ta sig förbi. Egentligen ska ingen snö få plogas över till gångbanan eller gångbanesnö skyfflas ut på gatan, men det går att leva med avvikelser. Och brandbilar kommer fram, ambulanser kommer fram, tunga truckar som suger slam ur gatubrunnarna kommer fram. Vändplatserna är tilltagna så att de slipper backa. Men att bygga om till kommunal standard blir dyrt! Och det blir intrång på tomtmark. Staket, murar och häckar tas bort. Charmigt småskaliga områden kan bli dötrista anonyma villagator. Kan inte hjälpas, regler är regler säger gatukontoren.

Det finns städer som svalt förtreten och accepterat förhållandena på platsen. I Vänersborg inkorporerades området Blåsut med charmiga smala gator. Efter åratals strider fick de vara kvar. Kommunen plogade inte själv, nån måtta får det vara, utan lejde in entreprenörer med utrustning som passade på platsen.

Blåsut. Villagatan är rätt så brutalt asfalterad men häckar  och grönska finns kvar. Bild Johan Jönsson Wikimedia.

Visby innerstad fick stadsplan 1875, numera gäller en ny detaljplan med kommunalt genomförande. Gränderna är smala. Snöröjning med dagens stora maskiner går inte alls. Men Region Gotland klarar att anpassa utrustningen till gatan i stället för gatan till utrustningen. Kilgränd.  Foto Pentax K20D med objektiv Sigma 10-20mm @ 10mm och f/5,6.

Segersäll Fredsäll

Carl XIV Johan står staty i Norrköping. På sockeln står Segersäll och Fredsäll. Han var framgångsrik krigare, avancerade från menig till marskalk av Frankrike. Blev vald till konung av Sverige. Då hoppades många att han skulle återerövra vår östra landsdel Finland från Ryssland. Men han satsade på en personalunion med Norge. Efter skicklig krigföring söderöver lyckades detta.

Wikipedia: Man kunde vid slutet av hans regering peka på en rik fredlig utveckling på olika områden: en folkmängd som nästan uppnått Sveriges och Finlands vid skilsmässan, en låg statsskuld, nya samfärdsmedel i form av kanaler (Göta kanal med flera) och vägar, ett nyupprättat lantförsvar, ett årligen starkt växande jordbruk, som ofta gav landet exportöverskott av spannmål, en mer än fördubblad industri, ett återupprättat bank- och myntväsen, minskade skatter, mångdubblade tullinkomster trots att tullsatserna på särskilda varor nedsatts. På undervisningsväsendets område hade en viktig utveckling dels skett, dels förberetts, exempelvis genom hela folkskoleväsendets grundläggning vid 1840–1841 års riksdag.

Statyn bekostades av en grupp av stadens borgare. De satsade på kvalitet utan onödiga kostnader. Sydtyske skulptören Ludwig von Schwanthaler  fick uppdraget genom att han kunde utföra det billigare och snabbare än vad tillfrågade svenska skulptörer kunde göra, något som väckte harm i den svenska konstvärlden. Huvudet utfördes porträttlikt medan kropp och uniform återanvändes från ett annat uppdrag. Avtäckt 20 oktober 1846.

Pentax K3 II med Pentax fisheye zoom.

Sverige har ju inte varit i krig på över 200 år (militära insatser i Afghanistan mm oräknade) så Carl XIV Johan inledde en för Sverige och denna denna arma jord närmast unik period. 

Dags för ny elektrifiering

https://www.dn.se/debatt/svensk-elmarknad-har-passerat-sitt-bast-fore-datum/

Tunga företrädare för svensk industri har slagit befogat larm. Mikael Staffas, vd och koncernchef, Boliden. Ulf Larsson, vd och koncernchef, SCA. Henrik Sjölund, vd och koncernchef, Holmen. Lotta Lyrå, vd och koncernchef, Södra Skogsägarna. Markus Rauramo, vd och koncernchef, Fortum. Johan Lindehag, vd, Ellevio.

Den akuta situationen med jättehöga elpriser i söder kommer inte att rätta till sig med dagens elmarknad. Den sattes i gång kring 1990 då det fanns ett väl utbyggt nät och balans mellan tillgång och efterfrågan. Nu har systemet blivit alldeles otillräckligt.

Slottsgatan pekar mot kyrkan

Häromaftonen gick jag i motljuset mot Matteus kyrka i Norrköping, nyinvigd efter restaurering. Då kyrkan byggdes mot slutet av 1800-talet var det stor diskussion om platsen. Att placera den utanför den gamla stadsgränsen, nästan ute på landet, medan folket bodde i stan kändes konstigt.

Arkitekten Helgo Zettervall och kyrkoherden vände därför på det vanliga upplägget med koret åt öster, tornet åt väster. Tornet och entrén vändes åt öster, noga i linje med Slottsgatan vars linje funnits där sen tre hundra år. Kyrkans längdaxel orienterades exakt i öst-väst, lagom skevande gentemot Slottsgatan. Kyrkan underordnade sig inte stan.

Pentax K-1 med Pentax FA 50mm f 1,4 här nedbländad till f/7. 

Plankgatan - varför heter den så?

Plankgatan lät futtigt tyckte jag då jag flyttade in en gång i tiden. Vadå "plank"?

Huset ligger i hörnet mellan Plankgatan och Slottsgatan.

Slottsgatan låter ju pampigt och det stämmer. Gustav Vasas son Johan III såg till att Norrköping fick en modern stadsplan med raka gator och att stan befästes med Johannisborgs slott. Gatan kan vara landets äldsta gata som igår i en rutnätsplan. Namnet är belagt sen 1769.

Plankgatan heter så efter det tullplank som omgav staden. År 1622 införde kronan ett tullsystem som belade svenska städer med en införselskatt för varor. Tullen skulle tas ut på alla "ätliga, slitliga och förnötliga varor" som skulle säljas i städerna. Försäljning av varor utanför städerna (”landsköp”) blev olagligt. Tullen betalades med 1/32 av varans värde. Denna skattesats kom i stort sett att bestå ända till dess tullen avskaffades 1810.

Gränsen mellan stad och land blev skarp! Kartan här ovan är från 1848. Stadens begravningsplats hade anlagts där ute, annars var det odlingsmark.

Hörnhuset mellan Slottsgatan och Plankgatan. 

Porten  leder in till en oerhört stilig trappuppgång. Byggår 1904.

Nästnästa hus i raden byggdes 1973. Det staplades upp av tidstypiska betongelement med dansk sjösten på ytan.

Fortfarande  bildar Plankgatan en tydlig gräns mellan stenstaden och det som finns där utanför; Folkparken och Matteus kyrkogård.